Tydligt besked, KD, men själva politiken är desto vagare

Plötsligt händer det. Tvärvändningarna har på senare tid börjat utgöra ett signum som svenskt politiskt fenomen. KD:s besked i veckan innebär klarhet, men partiets politik är desto mer oklar.

ANNONS

Plötsligt kunde Socialdemokraterna tänka sig att avskaffa värnskatten. Plötsligt kunde Centerpartiet tänka sig att släppa fram en S-ledd regering. För att inte tala om hur just Socialdemokraterna hösten 2015 svängde inom migrationspolitiken. För att sedan svänga fram och tillbaka i samma fråga igen hela två gånger inom loppet av tre år. Det omöjliga blir en dag möjligt.

Torsdagen 21 mars 2019 kommer bli ett statsvetenskapligt viktigt datum. Genom ett längre, resonerande inlägg på Facebook meddelade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor att partiet nu öppnar för förhandlingar med alla partier som sitter i riksdagen. Vänsterpartiet nämndes som tänkbara att göra upp med, men det som står i centrum och gör beskedet inrikespolitiskt omstöpande är såklart SD-aspekten.

ANNONS

Hur dramatiskt är detta, har hon inte hela tiden på sistone haft den hållningen, frågar sig säkert en del vänner av politikordning? Njae. Det har handlat om en vag retorik om att ta stöd, men det har samtidigt gjorts uttalade markeringar mot just förhandlingar. Förra mandatperioden lät det till exempel annorlunda. I en partiledardebatt i SVT:s Agenda hösten 2016 avfärdades frågan om skarpa samtal helt. ”Jag tycker det är viktigt att väljarna får veta konkret varför jag inte tycker det är aktuellt att sätta mig ner vid ett förhandlingsbord med högt uppsatta sverigedemokrater som handlar på det här sättet”, slog Busch Thor fast i en kommentar efteråt (Nyheter24 9/10-16).

Så sent som i en intervju med GP:s Anna Ekström inför höstens val förklarade hon också att det inte var aktuellt då, som det brukar heta. ”Jag ser inte de tendenserna i SD ännu, det är därför jag säger att det inte är aktuellt för oss att förhandla med dem.” Aktuellt var ordet. Då var då och nu är nu.

Motståndarlaget, där samtliga fem partier som släppte fram nuvarande regeringen faktiskt i sammanhanget får räknas in, lär här se en gyllene chans till domedagsklämtande varningsrop. Vad var det vi misstänkte! Detta märktes inte minst redan vid kommentarer till TT direkt under själva torsdagen. ”Det är djupt beklämmande”, beklagade sig språkröret Isabella Lövin (MP). Finansminister Magdalena Andersson (S) började bekymrat fundera över vad det skulle kunna tänkas innebära politiskt. ”Är det inskränkt aborträtt?”.

ANNONS

Här gäller det att förhålla sig till att de har ett intresse av att döma ut den nya principen. Politiken är ett nollsummespel och de vill såklart kanalisera opinionssympatier utifrån detta själva. Viktigt att ha med sig är att Busch Thor i sitt långa utannonseringsinlägg var tydlig med att det inte är tal om att ingå i ett nytt block. Moderaterna står partiet närmast, när nu Centerpartiet och Liberalerna stödjer sittande regeringen.

Det är bra med tydlighet. Den större frågan handlar om att vi länge har hållit oss med en frustrerande, utdragen semantikhärva om skillnader mellan samtal, samarbete, förhandlingar och stöd. Inom statsvetenskapens seminariesalar är det absolut intressant, men för väljarna blir det irriterande och rentav obegripligt.

Ännu kvarstår en kommunikativ utmaning. Går det att förklara att samarbete kan gå bra i opposition men att samma kontakt för att förankra budget vid eventuell regeringsställning är otänkbart? Kanske.

Oavsett var man står politiskt finns det ett värde i att den här typen av oklarheternas plåster rycks av. Förhoppningsvis är detta inte ett led i att låta oss kvardröja vid politisk spelteori, även om det naturligt lär prägla den närmsta tiden. Det kan leda oss mot att börja prata sakpolitik igen. Bort med dimman om hur partier förhåller sig till varandra. Klarspråk.

ANNONS

Det ska tillstås att det inte är optimalt att omsvängningar som denna gärna sker efter och inte inför val. Notera hur Busch Thor, som tidigare i denna text citerades, sa att biten om att inte samarbeta just handlade om att väljarna skulle få veta. Annie Lööf (C) har en poäng när hon, också detta i ett inlägg på Facebook, kommenterar torsdagsmeddelandet. ”Detta hade varit ärligare att berätta innan valet". Lustigt nog är ändå KD-ledaren som av en händelse i gott sällskap i det avseendet. En viss partiledare hade onekligen hög svansföring i att inte släppa fram Stefan Löfven efter valet.

I någon mening måste alla politikers läxa här vara att tydlighet alltså är bra och att det i linje med det sällan ser särskilt snyggt ut att uttrycka sig ultimativt för att därefter i relativ närtid lägga om.

Det är för övrigt långt från säkert att KD blir en opinionsmässig förlorare i och med beskedet. Nu blir det helt enkelt svårare för andra partier att mystifierande skapa spinn om hur vaga partiet är i politiska formfrågor.

Allt gott nu? Nej, KD är fortfarande inte ett logikens under för tillfället. Opinionssiffror skjuter gång på gång i höjden och partiet har medvind i största allmänhet. Ett comeback kid jämfört med för bara ett år sedan. Javisst. Men tittar vi på det där som kallas politiskt innehåll går det helt enkelt inte ihop.

ANNONS

LÄS MER:KD är redan vinnaren - trots allt

LÄS MER:Ödesval för KD – här och där

Som Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg pedagogiskt visade i en läsvärd text häromveckan haltar helheten. Den höger- och vänsterslitning som verkar prägla Liberalernas svåra dilemma gäller faktiskt också för KD. Dahlberg poängterar i sin text hur KD till skillnad från Moderaterna inte försöker välja väg inom rena politiken.

Man appellerar helt klart till väljargrupper som är borgerligt sinnade men driver samtidigt inom social- och migrationspolitik mer vänsterlutande ståndpunkter. ”I sakfrågorna är otydligheten än mer påtaglig. Vilket slags parti är ens dagens KD? Gäller fortfarande Alf Svenssons traditionella kristdemokrati, där sådant som bistånd och asylrätt är hjärtefrågor? Eller har politikutvecklingen tagits över av de mer högerkonservativa? Än så länge kvarstår mer av den gamla politiken än de flesta väljare torde känna till.” (Expressen 3/3).

Det politiska landskapet befinner sig i vår i en sökande, formativ fas. Som en del i det har KD denna vecka på ett annat sätt än tidigare anmält parlamentariskt förhållningssätt. Långsiktigt lär partiet däremot inte, för att lyckas fortsätta behålla en agendasättande position, kunna behålla ett så uppenbart glapp mellan politik och strategin. Väljare och väljarintressen är, vilket egentligen säger sig självt, sammanlänkat.

LÄS MER:En stillsam storspurt

LÄS MER:Abdu (L): "M och KD har spräckt Alliansen"

comments

Kommentarer

Kommentera

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och TTELA förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS