Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Förbundskansler Olaf Scholz.  Bild: Tobias Schwarz
Förbundskansler Olaf Scholz. Bild: Tobias Schwarz

Joakim Broman: Tyskland utsätter Ukraina och EU-samarbetet för stora risker

När Tyskland svajar måste Sverige kliva fram och vara en sansad röst i den europeiska debatten.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Maria Nilsson, Liberalernas riksdagsledamot i EU-nämnden, hittade pudelns kärna i riksdagens EU-politiska debatt på onsdagen (26/1). Eller kanske ska man säga "des Pudels Kern”, för hennes frågeställning till EU-minister Hans Dahlgren (S) handlade om varför hans tyska socialdemokratiska kollega Olaf Scholz velar i sitt stöd till ett hotat Ukraina.

I ett Europa där Rysslands aggressioner skapat den största säkerhetspolitiska krisen på decennier har såväl övriga EU- som Nato-länder tvingats fråga sig var Tyskland egentligen står. Tyskarna vill inte exportera vapen till Ukraina och har till och med förhindrat Estland från att skicka artilleripjäser till landet.

Vid frågor om den ryska gasledningen Nord Stream 2, som innebär att Ryssland kommer att kunna exportera gas till europeiska länder utan att betala transitavgifter till Ukraina, har Scholz mumlat om projektet "hör till den privata sektorn” och "inte alls handlar om Ukraina”, innan regeringen till slut gav med sig och meddelade att man är beredda att stoppa Nord Stream 2 om Ryssland utvidgar sin invasion av Ukraina. .

Att det satt långt inne är illustrativt. Tysklands energipolitik har kommit att bli både ett säkerhetsmässigt och klimatpolitiskt problem för övriga EU-länder.

Hans Dahlgren är inte ansvarig för Scholz eller Tysklands vägval, men när dessa hotar svenska intressen borde Sverige vara mer aktivt i EU-sammanhang. Som moderaten Jessika Roswall påpekade i debatten behöver regeringen bli bättre på att bygga allianser med likasinnade för att driva unionen i rätt riktning.

Inom socialdemokratin, kanske även i svensk EU-debatt i stort, finns snarare en tradition av att betrakta Bryssel som en plats där andra bestämmer, och dit man ibland måste åka för att säga nej och stopp. Ett av få initiativ socialdemokratiska regeringar tagit var att driva fram den sociala pelaren, som hotar att förändra svensk lönebildning.

Visst kommer ibland dålig politik från ministerråd, kommission och parlament. Men den går att påverka till det bättre, särskilt ihop med andra. Den som bara sätter sig på tvären riskerar till slut att bli överkörd eller passerad. Se bara hur gamla ratade förslag, exempelvis om gemensamma EU-lån och omfördelande statsstöd fick nytt liv och klubbades utan vidare övervägande i coronapandemins återhämtningspaket.

Det finns alltså all anledning för Dahlgren att pressa sina tyska partikamrater, både kring Ukraina, energifrågorna och klimatpolitiken. Tyskland utsätter just nu såväl Ukraina som EU-samarbetet för stora risker. Klokare röster än så bör höras i Europa.