Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Russian President Vladimir Putin chairs a meeting with members of the government via teleconference in Moscow, Thursday, March 10, 2022. (Mikhail Klimentyev, Sputnik, Kremlin Pool Photo via AP)  MOS102
Dikterar villkor. Ryssland har ställt upp krav för att stoppa sin invasion av Ukraina. Bild: Mikhail Klimentyev

Linnea Hylén: Ukraina ska inte ge efter för Rysslands krav

Europa har inte råd att ge efter för Rysslands orimliga krav i fredsförhandlingarna. Det folkrättsvidriga kriget ska inte under några omständigheter belönas med vare sig landområden eller neutralitetsgarantier.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Rysslands invasion av Ukraina fortsätter. Kreml förväntade sig en snabb seger, men fick ett utdraget och blodigt krig. Västvärldens reaktion har också varit överraskande hård och enig. Sannolikheten för en rysk seger minskar för varje dag och nederlagen syns i den ryska retoriken. Chansen för Kreml att få sin vilja igenom tycks numera vara större i förhandlingarna än på slagfältet.

I onsdags kom därför ett nytt ryskt "fredskrav". Kremls presstalesperson Dmitrij Peskov menade att Ryssland skulle vilja se ett neutralt Ukraina i likhet med "Sverige och Österrike" (Forbes 16/3). Utrikesministern Sergej Lavrov nämnde även "demilitarisering" och "säkerheten för människor i östra Ukraina" som seriösa förhandlingspunkter i samtalen med Kiev.

Först och främst bör det tydliggöras att Sverige inte är neutralt. Det har vi inte varit sedan vi gick med i EU 1995. Däremot är vi militärt alliansfria, men det betyder inte att vi som land avstår från att hjälpa länderna i vårt närområde om vi kan och vill. Beslutet att skicka 5 000 pansarskott till Ukrainas militär är ett tydligt exempel på att Sverige inte är neutralt. Sverige väljer sin egen säkerhetspolitiska linje, oavsett vad Moskva tycker om den saken.

För det andra väcks frågan vad en demilitarisering skulle innebära för Ukraina. Det är svårt att tolka en rysk "demilitarisering" som något annat än att Ukraina ska stå helt utan medel att försvara sig mot sin motståndare. En demilitarisering kombinerat med en neutralitetsförklaring skulle i praktiken innebära att Ukraina står helt försvarslösa mellan EU och Ryssland. Det är mycket lite som talar för att Ukraina skulle acceptera några sådana villkor, inte minst eftersom det ukrainska folket (likt alla andra demokratiska stater) har rätt att bestämma över sin egen säkerhetspolitik.

Det ryska uttalandet slogs också ned av ukrainarna med hänvisning till att den enda säkerhetsmodellen kan vara ukrainsk. Gott så. Ukrainas tydliggörande om rätten att välja sin egen säkerhetspolitiska framtid är inte bara avgörande för dem själva, utan för hela Europa.

Moskva har med sitt invasionskrig valt att gå från ord till handling i den större konflikten om inflytande över hela Europas framtid. Ryssland har knappast hymlat med att de efterfrågar en återuppbyggnad av en rysk "intressesfär", rättare sagt en så kallad neutral "buffertzon" till EU och Nato. Om Ryssland, i ett framtida fredsavtal, skulle ges några "neutralitetsgarantier" eller territoriella anspråk i Ukraina skulle det markera början på slutet för alla europeiska stater med gräns till Ryssland. Kreml skulle få den bekräftelse de sökt efter i flera år – rätten att bestämma säkerhetspolitiken åt alla sina västliga grannar som står utanför Nato.

Europa söker fred, men freden får inte komma till priset av att vi hugger av vår ena arm. Om Ryssland får mer än vad de hade innan kriget betyder det enbart att Ryssland får vad de önskar om de använder militära medel. Kortsiktig fred väger föga när fredsavtalet kan ses som en inbjudan för Ryssland att fortsätta med sitt krigståg.