KRÖNIKA • I skuggan av det franska valet pågår en annan drabbning med stora konsekvenser för Europa: det ungerska parlamentsvalet som äger rum i april. Valet handlar inte bara om Viktor Orbáns politiska överlevnad utan också om huruvida Ungern ska röra sig än längre bort från de europeiska kärnvärdena.
Viktor Orbán har drivit en fullfjädrad populistisk valkampanj. Han har lovat höjning av pensioner och minimilöner, borttagen inkomstskatt för alla under 25 år och stopp på räntehöjningar för bolån. Ändå är det inte ”plånboksval” – i botten av valstriden finns en värderingskamp: Ungern mot Bryssel. Orbán framställer sig som beskyddare av Ungern, som Bryssel med hjälp av oppositionen vill förvandla till en lydstat underordnad västerländska, depraverade värderingar.
Därför ordnas samtidigt en folkomröstning om den hårt kritiserade lag som ska göra det förbjudet att ”visa eller främja homosexualitet” för personer under 18 år. Folkomröstningsfrågor som ställs är bland annat huruvida man "stödjer en obegränsad exponering av minderåriga barn för sexuellt explicit medieinnehåll som kan påverka deras utveckling". Det är en övertydlig antydan om att Bryssel, som kritiserar lagen, vill tvinga fram just en sådan exponering. Ungrarna förväntas välja mellan dessa västerländska, moraliskt fördärvade försök att förstöra Ungerns barn, och tryggheten i de traditionella värderingar som Orbán erbjuder. Tanken är att homo- och transfoba stämningar ska ge bränsle åt Orbáns anti-Bryssel-kamp och bringa Fidesz valseger.
Fideszs motståndare är den samlade oppositionen ”Enade för Ungern”, en koalition av socialliberaler, gröna partier, det tidigare extremnationalistiska och nuförtiden konservativa Jobbik, socialdemokrater och liberaler. Det är en disparat samling som har satt sina värderingsskillnader åt sidan och enats bakom en gemensam kandidat. Problemet är att de står ensamma i detta försök. Europeiska politiker låter bli att visa sitt stöd för oppositionen. De vanligtvis högljudda Orbán-kritikerna har nu under valkampanjen tystnat, rädda för att det kan användas i Orbáns valkampanj om utländskt inflytande. Det är ett farligt misstag.
De behöver visa väljarna att de har vänner
Delvis för att det är en taktik som bygger på den felaktiga övertygelsen om att Orbán kommer sluta prata om "utländskt inflytande" om politiker från EU och väst är tysta. Det kommer han inte göra. Han kommer i vanlig ordning att hitta på. Just nu släpper regeringstrogna tidningar ”hemliga inspelningar” som försöker diskreditera oppositionen och ideella organisationer genom att framställa dem som styrda av Bryssel och finansmannen George Soros.
Men tystnaden är också ett misstag eftersom oppositionen behöver vår hjälp. De behöver visa väljarna att de har vänner, att europeiska regeringar och politiker välkomnar ett mer demokratiskt Ungern. Utan ett sådant uttalat stöd kommer oppositionens kamp att framstå som ett erbjudande om en färd mot inget.
Viktor Orbán har i åratal demonterat den ungerska rättsstaten, drivit fram främlings- och omvärldsfientlighet, förstärkt diskriminering och fördomar mot sexuella minoriteter och berikat sina politiska vänner. Politiker i EU har ibland protesterat men inget allvarligare försök att stoppa honom har gjorts. Det har vi inte råd med längre. En mandatperiod till med Orbán kan avlägsna Ungern så långt bort från europeiska värderingar att det skadar inte bara Ungern utan även EU, och samtidigt gör den ungerska resan tillbaka orimligt lång och mödosam.
