Sista pyntet är framme, skinkan, animalisk eller gjord på kålrot, griljerad eller griljeras just nu. Dagen behöver ingen agenda, vi äter, umgås och tittar på teve och gör ett och annat måste. Och i dag, när alternativa julfiranden är mer accepterat, kan man välja sin nivå.
För min del har jag upplevt det mesta i julväg. Allt från överdåd och för mycket alkohol till total bojkott där julen enbart syntes i teverutan. Av bojkotten led nog kära mor mest. Vi barn tyckte det var helt okej att slippa att både få och köpa julklappar. Eftersom vi fostrats i den anda att konsumerar gör man bara om det är nödvändigt, sparade beslutet såväl tid som pengar. Maten däremot har vi alltid haft svårare att förändra. Mor gillade verkligen att husera om i köket och laga mat och som gammal kallskänka var hon otroligt duktig på det också. När vi syskon samlas blir det många måsten och ordet nödvändigt är som bortblåst. I Hopp om att göra ett hanterbart julbord ett år fick vi syskon önska en rätt som sedan dottern, som ärvt mormors laga-mat-talang, skulle fixa. Det gick sådär. Ett år lanserade jag en soppbuffé som visserligen blev uppskattad men som aldrig slog igenom som en bestående tradition. Däremot efterfrågas dotterns röror och alternativa rotfruktsrätter och pajer som ett utmärkt alternativ till det klassiska grytdoppet.
I år gör vi ett nytt försök att hålla nere antalet rätter, men redan i förberedelserna har det spårat ur - förstås. Förutom det vanliga som alltid ska med upp när jag åker till Sveriges baksida, nämligen räkor och het sås, så lär kylskåpet bli fyllt med rester av Janssons, skinka, ägghalvor, spenatstuvning, köttbullar, gravad lax, varmrökt lax och sillsallad.
Men i år hoppar vi över ris a la malta i alla fall. Risgrynsgröten ämnar vi slafsa i oss på morgonen istället.
God Jul!
