Från i söndags (6/11) till och med fredag nästa vecka (18/11) samlas världens länder på FN:s 27:e klimatkonferens, COP27. Fokus för mötet är främst det så kallade 1,5-gradersmålet som stadgar att vi ska ha en global medeltemperatur år 2100 som överstiger förindustriella nivåer med högst 1,5 grader. Dessvärre menar allt fler experter på området att målet i princip är bortom räckhåll.
Om utsläppen av växthusgaser fortsätter utvecklas som de gör nu kommer världen istället att landa på 2,6 graders temperaturökning vid början av nästa århundrade. Skillnaden beskrivs av forskarna som monumental bara mellan 1,5 och 2 graders ökning när det kommer till antalet naturkatastrofer, påverkan på ekosystemen och platser i världen som blir obeboeliga till följd av torka.
FN:s generalsekreterare António Guterres uttalade under måndagen att den globala klimatkampen kommer att vinnas eller förloras under det kommande decenniet: "Fönstret är fortfarande öppet, men bara en smal ljusstråle finns kvar", menar han. Det finns skäl att tro att den här typen av retorik inte är fruktbar. För parallellt med att Guterres säger att klimatmålen går att nå tycks de flesta experter ense om att så inte är fallet.
Visst vore det – åtminstone på ett teoretiskt plan – möjligt att hela världen stängde ner så mycket av sina ekonomier att utsläppen minskas i tillräcklig mån och att utvecklingsländer upphörde industrialiseras i det syftet. Problemet är bara att det sett till fattigdomsbekämpningen troligen hade fått ännu mer katastrofala följder än två graders temperaturhöjning. Och de följderna hade vi fått se nu, istället för vid början av nästa sekel.
Istället för domedagsretorik om att det bara finns en "smal ljusstråle kvar" borde det betonas att varje decimal närmare 1,5-gradersmålet räknas. Klimatkampen dör varken om ett decennium eller med det faktum att vi missar det uppsatta målet. Trots att vi missar 1,5 är exempelvis 1,8 grader otroligt mycket bättre än 2,1 och och 2,1 är i sin tur otroligt mycket bättre än 2,6. Världen kommer inte vara sig lik och följderna kommer bli extremt allvarliga, även om vi lyckas med 1,5 grader, men att låtsas som att det inte finns nyanser är att göra klimatkampen en björntjänst.
Redan de ansträngningar som vidtagits för minska utsläppen de senaste decennierna har påverkat utfallet till det bättre, och mer måste förstås göras, i ännu snabbare takt. Men låt oss inte låtsas som att världen kan räddas genom att sätta stopp för dess ekonomiska utveckling.
