Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Omar El-Malli: Varje val gör mig antingen till blatte eller svensk

Efter ett av mina första inlägg fick jag kommentarer om hur jag är "wannabe-svenne" för att jag pluggar på universitet, och hur jag nu tror att jag är svensk. Jag tror inte att jag är svensk för att jag kom in på universitetet: jag har alltid varit det. Vad är det egentligen som förväntas av mig?

TTELA Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkrönikörer representerar däremot ett bredare spektrum i debatten.

Mitt namn är Omar El-Malli. Jag är från Söder i Helsingborg, ett område som anses vara utsatt. Jag skapade ett Instagramkonto, svikenavfakta, där mitt mål var att få ungdomar från segregerade områden att bli mer engagerade i samhällsfrågor.

Varje val gör mig antingen till blatte eller svensk. I början var målet att leva upp till förortsförväntningarna, som de sjunger om i alla rapplåtar. Jag skulle bli som de äldre, jag ville ha pengar och snabba bilar. Men jag kunde inte. Varje utvecklingssamtal var min mamma i tårar, läraren sa att hennes son aldrig skulle gå ut grundskolan.

Jag klarade inte av att se min mamma så längre. Hon flydde inte krig för att se sin son falla offer för gatuvåldet. Förväntningarna som ställs på mig och andra unga förortskillar är sjuka, onaturliga. Man förväntas vara känslokall, tuff och kriminell. Lever man inte upp till förväntningarna blir man exkluderad, eller sviken, av sina egna “bröder”, välkomna till mina områden.

Agerar man på ett sätt som inte anses som norm riskerar man att bli kallad wannabe svenne – glöm aldrig att du ska vara blatte! Hur ska unga förortskillar kunna studera, leva och integreras i samhället när folk runt omkring dem gör allt för att så inte ska vara fallet? Jag hade inte fått lika mycket kritik om jag sjöng om droger och vapen, är det inte sorgligt?

Jag har börjat dela andras historier, individer från segregerade områden som själva möter stor kritik genom att gå emot normen. Mitt mål med kontot är att få ungdomar i segregerade områden att inspirera varandra till att göra något annat än vad rappkulturen uppmuntrar dem till.

Romantiseringen av våld i förorterna har gått för långt, speciellt när förortskulturen säger att det är mer okej att bli kriminell än universitetsstudent. Varför är våra ungdomar så rädda för att förlora sin “blatte-identitet”? Varför ska jag skämmas för att tala formell svenska? Jag säger inte att det är lika enkelt för mig att bli något som för en helsvensk man eller kvinna från Stockholm eller Göteborg, självklart spelar strukturella faktorer en enorm roll.

Jag säger inte heller att det inte finns andra samhällsproblem som inte är värda att uppmärksamma, men utveckling i våra förorter är väldigt farlig, och vi måste våga prata om den. Jag tror inte att jag är svensk för att jag kom in på universitetet: jag har alltid varit det.