Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kristina Eriksson, lektor i logistik Bild: Högskolan Väst
Kristina Eriksson, lektor i logistik Bild: Högskolan Väst

Kristina Eriksson: Vi behöver alla ta ansvar för att bidra till nytt lärande

Kristina Eriksson: Det är det som är finessen med kunskap, att vi utvecklar den tillsammans.

TTELA Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkrönikörer representerar däremot ett bredare spektrum i debatten.

Som uppväxt på landsbygden känner jag ibland igen mig i textraden ”Världen är någon annanstans” från Tomas Andersson Wijs låt ”Hälsingland”. Det kan kännas tryggt att befinna sig i sin egen bubbla, fysiskt eller på sociala medier, och tänka att världen, ja den är någon annanstans.

Men så inser jag att den inte är det. Världen är här omkring oss alla. Varje människa är en del av helheten. Vi är alla pusselbitar i vår gemensamma värld. En värld som oupphörligt förändras, ofta i en omvälvande och snabb utveckling.

Historien visar att förändringar inte alltid är av godo, varför vi i förändringarna måste sträva efter förbättringar. Det är här lärandet kommer in. I en ständigt föränderlig omvärld behöver vi kontinuerligt lära nytt och lära om, för att bemöta nya situationer. Lära oss nya arbetsmetoder och sträva efter en värld som på alla sätt är mer hållbar.

Därför är det angeläget och nödvändigt att aldrig sluta lära. Det livslånga lärandet sägs också hålla oss unga i sinnet. Det är också viktigt att fånga upp kunskap och arbetslivserfarenhet från människor med olika bakgrund och i alla åldrar.

Jag känner mig lyckligt lottad att jag under många års tid har fått möjligheten och förtroendet att undervisa på kurser med fokus på kompetensutveckling. Jag brinner för att utbilda yrkesverksamma och att få uppleva hur människor utvecklas genom kurserna. De lär sig nya saker samtidigt som de växer av att utbyta erfarenheter med varandra. Många av de som går kurserna saknar studievana.

Även jag som lärare upptäcker nya perspektiv vilket bidrar till glädjen i undervisningen. Ja, egentligen lär vi oss tillsammans, av varandra. Det är det som är finessen med kunskap, att vi utvecklar den tillsammans.

Lärande kan självklart ta sig många andra former. En ny sport, ett nytt språk eller en konstform. Det viktiga är att vi inte låter lärandet stanna upp. Att vi aldrig slutar lära. Att vi inte fastnar i vår egen utveckling, utan strävar efter att låta lärandet vara med oss genom livet. För vår egen skull och för att möta de växlingar världen genomgår.

Utanför högskolans entré finns ett citat av Nelson Mandela, ”Utbildning är det viktigaste vapnet du kan använda för att förändra världen”. Jag är övertygad om att det stämmer och varje gång jag passerar citatet ger det mig kraft. Vi behöver alla ta ansvar för att bidra till nytt lärande och ökad förståelse, och sträva efter bättring i vår omvälvande, föränderliga och gemensamma värld.

För världen är inte någon annanstans. Den är här. Och genom att ständigt utvecklas och vilja lära nytt kan vi hjälpas åt att förbättra den.