KRÖNIKA • Profilen för Högskolan Väst är ”Arbetsintegrerat lärande” som bygger på idén att gifta ihop praktisk och teoretisk kunskap. Det man inte tänker på är att även konst, filosofi och berättelser ingår i konceptet för Arbetsintegrerat lärande för att de kan skapa bättre förståelse för olika problem samt fördjupa lärandet.
Det kanske även berättelsen om George gör. George föddes 1914 i Oregon, USA. Han växte upp som en helt vanlig pojke som hade problem med matten i skolan. Men hans far och hans lärare vände hans intresse för matematiken till det positiva. Han till och med studerade matematik på universitetet och i tjugoårsåldern var han doktorand i statistik på University of California-Berkeley.
Han hade för vana att komma sent till föreläsningarna. Under en lektion i statistik smög han in och skrev ned de två matematiska problem som professorn hade hunnit skriva på svarta tavlan. Några dagar senare lämnar han in sin läxa. Han blev både nervös och överraskad när han några dagar senare kallades in till professorns kontor.
”Grattis George! Du har löst dem!”, säger professorn. Det som stått på tavlan hade inte alls varit läxa, utan två problem som matematiker och statistiker världen över bedömde vara olösbara. Det hade dock George inte förstått, eftersom han kommit sent till föreläsningen.
Vi kan lära oss mycket av berättelsen om den världsberömda matematikern George Dantzig (1914-2005), vars livsverk har haft stor påverkan på ingenjörsvetenskap, ekonomi, statistik och datavetenskap.
Jag tar särskilt med mig att en människas inställning spelar stor roll. Vi blir inte särskilt motiverade av att lösa problem som presenteras som omöjliga att lösa. Hade George ens försökt om han vetat att uppgifterna på tavlan förbryllat matematiker i åratal?
FN:s klimatpanel publicerade för några månader sedan sin senaste klimatrapport. Det är dyster läsning och är ett i raden av många larm kring vår planets tillstånd. Mänskligheten måste agera nu för att rädda jorden från en förödande global uppvärmning. Problemen presenteras ofta i apokalyptiska termer och verkar olösbara.
Jag är övertygad om att inställning spelar roll även här. Vi får inte tro att klimatkrisen är omöjlig att lösa. Men det kommer att kräva att vi alla tar vårt ansvar. Att vi alla gör det vi kan. Att vi samarbetar över nationsgränser, professionsgränser och generationsgränser. Att vi tar in både praktisk och teoretisk kunskap.
Vi får göra som George och se dessa problem som vår hemläxa!
