Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kvinnorna i Iran får inte vistas ute utan slöja. De allt mer omfattande protesterna mot den misogyna lagstiftningen förtjänar svenska feministers stöd. Bild: Ebrahim Noroozi
Kvinnorna i Iran får inte vistas ute utan slöja. De allt mer omfattande protesterna mot den misogyna lagstiftningen förtjänar svenska feministers stöd. Bild: Ebrahim Noroozi

Malin Lernfelt: Viktig rättighet att kunna välja bort att bära slöja

Kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter, vare sig det handlar om reproduktiv hälsa eller frihet från religiöst, patriarkalt förtryck.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under Almedalsveckan höll organisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, ett seminarium om riskerna för flickor som vägrar att bära hijab. Devin Rexvid, forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, presenterade en aktuell studie där man granskat 100 LVU-domar (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) rörande barn och unga kvinnor som vägrat att ha på sig slöja. Där framkom det att de av sina familjer och det omgivande samhället före omhändertagandet utsatts för hot, våld, inlåsning, kränkningar och tvångsgifte. Hijaben bidrog på ett avgörande sätt till fysiska och sociala begränsningar. Kraven på de unga flickorna att klä sig anständigt hängde också nära samman med föreställningar om heder och religiös underkastelse.

Att de här flickorna existerar och lever i ett parallellsamhälle där deras rättigheter är begränsade i förhållande till jämnåriga talas det ofta tyst om. I stället framhålls hijab i vårt samhälle i regel som ett frivilligt val, också när det kommer till barn. Rätten att slippa bära slöja är ingen stor och viktig frihetsfråga för det svenska majoritetssamhället eller för många av de feminister som går i kvinnokampens frontlinje. Tvärtom.

Just nu pågår en allt mer omfattande protestaktion mot regimens hijabtvång i Iran. På sociala medier postar kvinnor bilder och filmer där de tar av sig slöjan med hashtaggar som #No2Hijab och #WalkingUnveiled.

“Allt jag ser nu är ett första steg mot en ny kvinnlig revolution. Deras vapen är sociala medier, deras vapen är deras hashtag. Det är därför deras röster blir hörda nu”, säger journalisten och människorättsaktivisten Masih Alinejad (SVT 14/7).

Irans president Ebrahim Raisai har gått till motattack. Han kallar motståndet mot hijab för ett organiserat främjande av moralisk korruption och har beordrat myndighetsaktioner mot de kvinnor som går utan slöja. Nyligen utnämnde den iranska regeringen också den 12 juli till “Hijab- och kyskhetsdagen”. Det borde ha väckt ett illvrål av sympati och stödupprop från svenska feminister. Men nej, inte alls.

Om man jämför med hur många som på en rad olika plattformar och ställde sig bakom alla de amerikanska medsystrar som till följd av ett utslag i USA:s högsta domstol inte längre har rätt att göra abort blir tystnaden nästan öronbedövande. Behöver man abort är man som amerikan välkommen att komma hit och bo gratis hos en svensk feminist. Den som kämpar för att slippa duka under för religiöst, patriarkalt förtryck – vare sig i Iran eller i Sverige – kan uppenbarligen inte förvänta sig samma förbehållslösa uppbackning.

Kvinnoförtryck kommer i många olika skepnader. Inte sällan är det drivet av religiös fundamentalism. Oavsett om det är värdekonservativa kristna, islamister eller andra mörkergestalter som gör sitt bästa för att kringskära vad som borde vara självklara friheter måste vi våga stå upp och höja våra röster för att kvinnors, inte minst unga kvinnors och flickors, rättigheter är mänskliga rättigheter.

Ingen ska tvingas bära hijab mot sin vilja och underkasta sig medeltida kyskhetsregler. Förhoppningsvis kan GAPF och Devin Rexvids forskning bidra till att lyfta frågan om tvång och slöjvägran på den politiska dagordningen. Det skulle vara till god hjälp om fler feminister insåg att det är en precis lika viktig fråga som aborträtt.