Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

20191001 TrollhättanJiyan Behrozy , ny ledarskribent på TTELA Bild: Stefan Bennhage

Jiyan Behrozy: Wallinfallet – en paradox i kvinnokampen

Cissi Wallin har pekat ut Fredrik Virtanen som förövare och anklagat honom för våldtäkt. Nu står hon åtalad för grovt förtal. Som kvinna och engagerad i kvinnokamp är det svårt att säga vad som är rätt och fel här. Fastän man vill backa henne till hundra procent.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Bild: TT

Båda medieprofilerna utmärkte sig i kampanjen MeToo, där Cissi Wallin i offentligheten på sociala medier, närmare bestämt på Instagram, skriver om att hon blivit våldtagen och att förövaren ska ha varit Fredrik Virtanen. Inlägget kom i samma veva som MeToo-uppropen i Sverige och var startskottet för de olika uppropen inom ett hundratal olika branscher, där majoriteten kvinnor berättade om sina upplevelser av sexuellt våld, antastningar, maktmissbruk av manliga kollegor, våldtäkter och sexuellt utnyttjande. Instagram-inlägget av Wallin har nu lett till åtal om grovt förtal.

En särskild händelse

Jag minns uppropen i Sverige väldigt väl och var själv en del av journalisternas MeToo-grupp "#Deadline", där tusentals journalister berättade om mörka, hemska, fullständigt vedervärdiga situationer man utsatts för. Särskilt minns jag den unga journalisten som i detalj beskriv sitt möte med en världskänd författare som var på Sverigebesök. Hon skulle intervjua honom och bjöds in till hans hotellrum för att göra intervjun. Han var väldigt trött och behövde ett lugnt ställe att vara på. Väl på rummet hällde han upp vin åt båda och hon anade oråd, efter en kort stund slänger han upp henne mot väggen, klär av henne, tar på hennes kropp och kysser henne överallt. Hon tog sina saker och sprang därifrån.

Ung, ovan, och mellan fyra väggar var det egentligen ett drömläge för en ung journalist att åka tillbaka till redaktionen med material till ett personporträtt av en välkänd författare alla kan namnet på. Hon åkte istället tillbaka tomhänt, antastad och med en berättelse ingen skulle tro på. Han var älskad och hyllad av miljoner människor som läst hans böcker. Vem skulle tro på hennes historia?

I bådas skor

Det är häri paradoxen ligger i händelserna av sexuellt utnyttjande, våldtäkter och att namnge eventuella förövare. Många av dessa män är framstående, har tunga poster, höga ställningar, är älskade, och ingen säger emot dem. Därför hade jag så gärna velat backa upp Cissi Wallin i det här fallet, till hundra procent. Precis som när jag läste om den unga journalistens historia. Det fanns ingen tvekan om att övergreppen hade ägt rum när jag väl läste om hur författaren hade förgripit sig på henne. Systerskapet i journalisternas upprop var starkare än någonsin. Vi lyssnade, läste och trodde på varandra.

Jag hade velat stå där Wallin står i idag, efter en sådan situation hon beskrev i Instagram-inlägget för två år sedan. Jag hade velat ha en hel rörelse av miljoner kvinnor bakom mig, en historisk förändring sammankopplad med mitt namn oavsett om jag hade blivit dömd för förtal eller ej. Men precis som med allt annat finns det två sidor av myntet.

Jag sätter mig i Virtanens skor också, inte honom som person men själva situationen. Jag hade heller inte velat bli anklagad för något så allvarligt inför miljoner människor, där folk kan läsa information om mig och där min sanning är annorlunda från den som tar sig rätten att skriva väldigt allvarliga saker om mig. Kvinnokampen får inte urarta i en situation där vi skjuter oss själva i foten, men historierna skall fortsätta berättas. Förändring kan fortsatt ske till det bättre på den vägen. Därmed säger jag ingenting om hur domen bör bli.