Slang då och nu

Elsa Gustavsson är 97 år gammal. Hon berättar om en tid då inga bilar eller maskiner fanns. En tid då man blev dam redan som tonåring. Hon har märkt hur ungdomar pratar annorlunda jämfört med hur man pratade när hon var ung, på 30-talet.

– Många ungdomar använder sig av ordet okej. Det gjorde vi inte förr. Och så pratar man mycket fortare nu för tiden, förklarar hon.

Anna Gunnarsdotter Grönberg är universitetslektor på institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet och har bland annat studerat ungdomsspråk. Hon förklarar att det finns ett allmänt behov av olika grupper att markera en gruppidentitet. Ungdomar använder egna ord och uttryck för att skilja sig från vuxna och småbarn och signalera att man är en grupp.

– Det är inget nytt fenomen. Det lär finnas gamla egyptiska hieroglyfer där man klagar på ungdomar. Jag vet också att det finns gamla svenska dagstidningar där vuxna i insändare klagar på dagens ungdom och då framför allt vissa grupper. Till exempel fanns det i Stockholm på Söder en slags söderslang som förknippades mycket med unga människor.

Många av dagens ungdomsord är varianter av engelska uttryck. Ett exempel är ordet chilla som kommer ifrån engelskans chill, att ta det lugnt. Jag frågar Elsa om hon vet vad detta uttryck betyder. Hon ler.

– Ja, kilar gör man när man springer fort.

Anna berättar att det var på 1950-talet, när ungdomskulturen blev tydligare, som också språkskillnaderna mellan äldre och yngre blev större. Men att skillnaderna någon gång skulle bli så stora att generationer inte förstår varandra tvivlar hon på. Ungdomar är duktiga på att variera och anpassa sitt språk när man pratar med olika människor. Något som skolan också satsar väldigt mycket på är att lära ut att det finns olika sätt att prata på.

Anna Gunnarsdotter Grönberg berättar att på 80-talet, när hon var ung, var ord som bauta, typ och liksom populära och användes flitigt av de unga.

– Och om man tyckte någon var dum i huvudet – IQ:fiskpinne!

Carolina Svalbacke