- Vi har inte råd att inte försöka hjälpa de män som vill förändra sig, säger Fredrik Olausson, chef för Johannesberg.
Anstalten, som hittills är den enda slutna anstalten i sitt slag i landet, öppnade i maj i år.
- Det finns ett stort behov av en sådan här anstalt. På andra fängelser ser de intagna ner på män som är dömda för kvinno- och barnmisshandel och de får "gömma" sig. Då kan de heller inte arbeta med de problem de har och sitter istället bara av tiden, säger Fredrik Olausson.
På Johannesberg var det först planerat att man skulle ha 17 platser, platser som snabbt växt till 53 stycken.
När männen först kommer till anstalten får de en förfrågan om de är intresserade av att delta i anstaltens behandlingsprogram som heter IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme).
- Att vara med i IDAP är frivilligt och vårt mål är att vi ska få hit män som vill göra något med sin problematik. En del kommer hit med inställningen att de är oskyldiga. De som inte är intresserade av att delta i programmet försöker vi slussa vidare till någon annan anstalt så att de inte tar upp plats för någon som vill delta, säger Fredrik Olausson.
Målet är att IDAP ska kunna erbjudas alla som sitter på Johannesberg. Programmet pågår under 13 veckor, två dagar i veckan och är avsett att hjälpa männen att sluta använda våld.
- Det handlar mycket om samtal. Vi programvårdare som leder behandlingen arbetar i par, en man och kvinna. Detta för att visa att en kvinna och man kan samarbeta, berättar Annelie Wästefors, programledarutbildad vårdare, och fortsätter:
- Männen som är intagna här är ofta vanliga Svenssons. En del skyller på att det är alkoholens eller narkotikans fel att de slår. Men det är du själv som slagit. Du kan välja att inte dricka och alla alkoholister slår inte sina kvinnor. Det är de här männens attityd och åsikter om kvinnor som är problemet.
Det ligger mycket skuld och skam i att ha slagit sin fru, sambo eller sina barn.
- Man har ju gjort människor illa och det är smärtsamt att inse det. Men det finns också män som påstår att de är helt oskyldiga och utsatta för en komplott. De skyller på kvinnan, att det är hennes fel att de slår.
- De männen kan vi inte nå. Det känns inte bra eftersom de behöver behandling, men vi kan inte tvinga någon, säger Annelie Wästefors.
Johannesberg arbetar inte bara med männen. Man har också ett mycket starkt brottsofferperspektiv.
- Trots vad mannen gjort så finns det ändå kvinnor och barn som vill fortsätta att behålla kontakten med honom. Då har vi en partnerkontakt där vi samtalar med kvinnan om behandlingen, men vi diskuterar även hennes säkerhet, säger Fredrik Olausson.
Man gör en bedömning av hur farlig mannen är för kvinnan bland annat vid permissioner. Vid besök på anstalten får kvinnan träffa utbildad personal som bedömer om det är lämpligt att kvinnan besöker mannen.
IDAP påbörjades i september och är så pass nytt i Sverige att få män ännu hunnit gå färdigt programmet. Man vet alltså inte hur effektivt det är.
- Vi tror stenhårt på det vi gör och är stolta över det. Vi känner att det är vettigt och bra och att vi gör en samhällsinsats, säger Fredrik Olausson.
- Det går inte att bli "botad". Många av de här männen har själva växt upp med en pappa som slår.
- Vår förhoppning är att programmet ska få de här männen att ta ansvar för vad de gjort och ifrågasätta sitt eget beteende. Det är något de måste arbeta med livet igenom, säger Annelie Wästefors.
"Christer" vill få ett bättre liv för barnens skull
MARIESTAD
Han är dömd till två fängelsestraff för att ha hotat och misshandlat sin sambo. Han sökte självmant till Johannesberg för att få hjälp.
- Det som är värst är hur mina barn har drabbats av detta, säger han.
Vi kan kalla honom Christer. Han är lång, ser bra ut och har haft ett flertal chefsjobb. Han har också hotat och misshandlat sin sambo.
- Jag dömdes till ett fängelsestraff först. När jag släpptes så försonades vi, men jag gick som på äggskal hela tiden. Det är aldrig ens fel att två träter, men visst skulle jag ha kunnat gjort saker annorlunda. Jag gick över gränsen.
Det tog inte lång tid innan grälen var i full gång igen.
- Jag hotade att jag skulle klippa av henne håret som jag vet att hon är stolt över. Jag sparkade in hennes bildörrar. Jag gav henne örfilar. Vi är två starka personligheter och hon vet precis hur hon ska trigga igång mig.
Till slut gick det återigen så långt att sambon polisanmälde Christer och han dömdes till ett 16 månader långt fängelsestraff.
- Jag vill inte hamna här igen. Därför bestämde jag mig för att förändra mig, både för min, hennes och barnens skull.
Han skyller mycket av det som hänt på sina alkoholproblem.
- Jag har haft en del återfall och då har hon blivit rädd och tjatat på mig. Vilket har gjort att jag betett mig dumt tillbaka.
- I dag vet jag att jag istället för att slå till henne skulle ha gått ut i skogen och huggit ner ett träd eller slagit på döda ting.
Hans arbetsgivare, vänner och familj vet vad han dömts för. Arbetsgivaren har gett honom ett avgångsvederlag och hans syster har tagit avstånd från honom.
- Men jag tror på mig själv och känner mig stark. När jag muckar i vår ska jag skaffa en egen bostad och försöka sätta barnen i främsta rummet.
Hans sambo vill att de ska försöka igen, men Christer är inte intresserad.
- Nej, då är jag rädd att det ska hända igen. Däremot tror jag inte att jag skulle göra så mot en annan kvinna.