Det verkar som Minamatabeslutet om generellt kvicksilverförbud även kommer att omfatta amalgamanvändningen i EU. Det har tagit mycket lång tid och otroliga insatser för våra kunniga tandläkare och andra experter på området att få med sig även tandläkarkollektivet på ett totalförbud mot att placera dessa giftbomber i människors tänder. Tandvårdsskadeförbundet, nu Tandhälsoförbundet bildades 1978 av de människor som hade blivit svårt sjuka av sina kvicksilverläckande fyllningar. Deras insatser för att rädda människor mot detta gift var ovärderligt för både samhället och individen. Det förbud som införts efter lång kamp, utmynnade i ett svenskt förbud mot nya fyllningar 2009, men har dessvärre inte lett till att de som drabbats har fått det stöd och den hjälp som alla ska vara berättigade till i Sverige.
Oavsett förbudet och vad riksdag och regeringar har sagt har Socialstyrelsen och regionerna tydligt markerat, att de inte insett allvaret i att vi i Sverige under årtionden var det amalgamtätaste landet, på grund av skoltandvård, mödratandvård och olika tandvårdsreformer. Vid en kontroll av hur många gram kvicksilver det finns i enskildas tänder är det betydande mängder. Av dem som fick alla sina fyllningar under skoltiden har många amalgamet kvar tillsammans med andra konstruktioner som ökar avgången av kvicksilver. Trots förbudet, är det problem då människor behandlas för de olika symptom som kan ha direkt eller indirekt koppling till kvicksilvret och andra giftiga ämnen. Det har bevisats att kvicksilver förs över till foster via navelsträngsblod och förekommer i bröstmjölk, utöver att giftet ansamlas i organ som njurar, lever, hjärta, hjärna för att ta några exempel.
Det finns forskning som visar på kopplingar till flera allvarliga sjukdomstillstånd, som olika neurologiska sjukdomar, psykiska diagnoser, bokstavsdiagnoser, njursjukdomar och hjärtproblem, samt andra allvarliga sjukdomstillstånd. Vart och ett av dem är ett problem för den enskilde och belastar våra gemensamma sjukvårdsresurser. Därför måste man nu från Socialstyrelsens tandläkarexperters sida inse att det inte är något som man kan sopa under mattan, för att slippa ta ansvar för tidigare felaktiga beslut.
Det måste bli en total omsvängning från myndigheters och beslutsfattares sida, när det gäller att följa med i den vetenskapliga debatten i stället för att halsstarrigt fortsätta förneka riskerna. Något som Forskningsrådsnämnden påpekade när den konstaterade, att tandläkare inte följde gängse vetenskapliga kriterier i amalgamforskning, något som Tandhälsoförbundet hoppades skulle sätta spår, men utan effekt. Det borde vara åtalbart för alla, att mörka problem som uppstått! Ett återinfört tjänstemannaansvar borde kunna få effekter.
Margaretha Molius
Förbundsordförande för Tandvårdsskadeförbundet 1993- 2016 aktiv i Tandhälsoförbundets distrikt Älvsborg