Jag läste nyligen om Trollhättans stads anmälan angående en kamera placerad hos någon med hemtjänst. För mig är det ett tankefel att motsätta sig detta.
För det första är det först och främst någons hem - inte hemtjänstens ”arbetsplats”.
Hemtjänstpersonalen har en egen lokal som de utgår från. Där finns utrustning, arbetskamrater och chefer. Där har man rast och kan äta sin lunch. Det är deras arbetsplats. När jag som jurist uppträder i domstolar är det inte min arbetsplats - det är domarens och övrig personals arbetsplats. Jag utför däremot något som är en del av mina ”arbetsuppgifter” och det är en helt annan sak. De regler för uppträdande som finns rättar jag mig efter. De inspelningar som görs accepterar jag. Jag gör mitt jobb.
För det andra ogillar jag det flitiga användandet av begreppet ”vårdtagare”. Det är en människa, en person av kött och blod, med egna åsikter hur man vill ha det i sitt hem och vilket stöd man vill ha av till exempel sina barn. För min del låter det väldigt tryggt och omtänksamt med en kamera. Själv var jag många gånger på besök hos min mamma när hemtjänsten kom. Skulle jag sagt hej då och genast lämnat bostaden? Hur dumt låter inte det?
Jag har utfört mitt arbete på samma korrekta sätt oavsett om något har filmats eller andra betraktat och lyssnat på mig. Inte heller störs jag av att det finns övervakningskameror på många platser idag. Jag resonerar som folk i allmänhet: Jag har inget att dölja. Kan det förhindra eller lösa ett brott så gärna för mig. Filma på bara! Skulle jag råka peta mig i näsan så bjuder jag på det!
Mitt hem är min borg