Vill inleda med att jag älskar mitt arbete och att jag är oerhört tacksam för att få arbeta inom ambulanssjukvården. Att få möta människor i olika situationer och miljöer där vi tillsammans löser problem och utmaningar, hänvisar, vårdar samt räddar liv är obeskrivligt. Ett arbete som jag delar med fantastiskt kompetenta kollegor som jag gärna vill behålla och få arbeta med i många år till. En attraktiv arbetsplats kan man tycka om man stannade i enbart dessa tankar om sitt arbete, patienter, anhöriga, samarbete och kollegor.
Aldrig i mitt arbetsliv har jag mött på en ledning som NU-ambulansen har, vissa händelser har utmynnat i hot om personal inte fogar sig, förflyttningar och där de gör skillnad på person och person. Medan medarbetarna ges mer och mer krav, ett högre och större ansvar och ett lönesystem som gynnar de som är med i rätt krets.
Samtidigt som medarbetare känner och har upplevt att ledningen inte finns där och backar upp sin personal i händelser som kan uppkomma. Då är det medarbetaren som ensam får stå där.
Tur vi har fantastiska kollegor som värmer med sitt stöd och professionella hanterande av tuffa och svåra händelser istället. NU-sjukvården har som alltid sparkrav och varje år överträffar nedskärningarna varandra.
I år är inget undantag, i år väljer ledningen att bland annat plocka bort sommarersättningen. En ersättning för de personal som väljer att arbeta extra för att lösa vakanser och sina kollegors semestrar då det inte anställs tillräckligt med vikarier. Det förutsätts att de anställda varje år ska lösa arbetsgivarens brist på vikarier, alltid ställa upp samt gärna förflytta sina semestrar utanför sommarperioden.
Bara detta beslut gör att moroten att ta extrapass för att lösa arbetsgivarens vikariebrist försvinner. Arbetsgivaren har redan problem med att bemanna ambulanser samt bedömningsbilar vid vissa vakanser, där ambulanser då ställs av.
Vilket innebär att vissa områden har långt till närmsta ambulans. Att en kritiskt sjuk person kan behöva vänta upp till en timme i värsta fall på en ambulans. Om bara samhället visste vilken brist vi redan har på ambulanser i våra områden, där det inte är ovanligt att det kan ta över 40 minuter innan vi kommer fram till platsen. Inte ovanligt att det kan ta längre tid än så.
Uppmanar alla att gå kurser i hjärt-lungräddning, första hjälpen samt få kunskap i att fria en luftväg. Ni kommer att behövas.
Uppmanar även att när ni närmar er en trafikolycka, sänk farten, då räddningstjänsten numera inte åker ut på alla trafikolyckor och där de bland annat är ett skydd för oss som arbetar på olycksplatsen. Vi har redan förlorat en kollega som avled under en räddningsinsats på E6an, inget någon någonsin vill uppleva igen.
NU-ambulansen har givetvis en briljant plan på dessa kommande trafikolyckor på E6an utan räddningstjänst. Ambulanspersonalen kommer iklädas en reflexväst, plocka fram en varningstriangel samt ställa en extra ambulans ett visst antal meter bakom olyckan som TMA-skydd (Påkörningsskydd, reds.anm.).
Vilket innebär att ytterligare en ambulans försvinner från våra områden och från patienter som är i behov av vård. Vart är patientsäkerheten?
Snart har jag inga kollegor kvar då flertalet sedan länge ser sig om efter arbetsplatser som vårdar och är rädd om sin personal. Personal som lämnar det som kunde vara ett drömjobb.
Bekymrad!
Svar direkt:
Jag kan bara hålla med det vore bra om fler utanför sjukhusvärlden går en kurs i första hjälpen och hjärt-lungräddning. Vid livsfara är varje minut viktig, oavsett hur snabbt en ambulans kan vara på plats. Däremot vänder jag mig mot den bild som insändarskribenten väljer att ge av den verksamhet som hen arbetar inom och som jag är ansvarig för, som verksamhetschef, sedan åtta år.
De negativa kommentarerna om ”ledningen” låter jag passera. Alla medarbetare har rätt till sina egna tolkningar och upplevelser. Men det känns viktigt att få bemöta faktafel:
• NU-sjukvårdens ambulansverksamhet har inte drabbats av nedskärningar, på grund av sparkrav sedan 2018, då vi stängde en bedömningsbil som gick nattetid i Strömstad med omnejd. Däremot har det pågått diskussioner om besparingar, eftersom alla inom sjukhuset tvingas lämna förslag när läget blivit tuffare, bland annat på grund av inflationen.
• Denna vår har jag dock, precis som andra ambulansverksamheter redan har gjort under flera år, tagit beslutet att omprioritera vid plötsliga sjukdomsfall och ersätter inte dessa med ordinarie personal som arbetar övertid. Detta ger minimal påverkan på prio 1-larmen, för de allra mest svårt sjuka, men kan innebära att andra kan få vänta något längre.
• Det är inte ledningen för ambulansverksamheten i NU-sjukvården som bestämmer över vilka extra ersättningar, utöver vanlig lön och övertidsersättning, som kan erbjudas under sommaren, det beslutet tas på regionnivå. Årets beslut innebär inte att sommarersättningar tas bort, men man riktar det enbart mot att erbjuda medarbetare att avstå hela semesterveckor mot ersättning.
• Det är ingen brist på medarbetare inom ambulansen, vi har inga vakanser, och vi är en av de verksamheter som har lägst personalomsättning. Däremot har vi en geografisk utmaning, ett stort täckningsområde med både fjordar och berg, som gör att vi inte alltid kan köra den närmaste vägen. I kombination med glest befolkade delar så utmanar det tillgängligheten stort.
Ambulansverksamheten arbetar därför aktivt med metoder för att på ett patientsäkert sätt bedöma och hänvisa till rätt vårdnivå, som inte alltid är att åka ambulans till akutmottagningen på Näl. Detta ställer stora krav på våra medarbetare, vilket verksamhetens ledningsgrupp är ödmjuk inför och stödjer genom just fortbildning, beslutsstöd och andra insatser. Jag kan bara beklaga att insändarskribenten inte upplever att detta stöd är tillräckligt.
Tills sist, när det gäller frågan om säkerhet på väg, så delar jag vädjan om att sänka farten när man passerar fordon som arbetar på vägen. Det är ett riskmoment som ambulansverksamheten brottas med och det hade varit önskvärt att räddningstjänsten skulle kunna skydda våra medarbetare. Deras fordon med hög synbarhet, storlek och höga tillgänglighet hade hjälpt oss mycket i detta avseende. Men detta omfattas inte av ”Lagen om skydd mot olyckor” som räddningstjänsten lyder under och det är inget som ambulansverksamheten kan råda över.
Självklart har jag som ansvarig chef ingen annan önskan än alla ska komma hem, hela och friska till sina anhöriga, efter att man varit på jobbet och hjälpt andra människor.
Björn Kalin
Verksamhetschef, ambulansen NU-sjukvården