Replik på ”Diskutera gärna men sluta skriva negativt om psykiatrin på Näl”.
Till att börja med vill jag göra dig uppmärksam på att de insändare som skrivits inte har klagat på den vård och omvårdnad psykiatripatienter erhåller på Näl, ej heller på personalens kompetens. Vår målgrupp på avdelning 95 och 96 är främst patienter med akut psykossjukdom.
Dessa patienter har ett stort behov av att fysiskt kunna dra sig undan andra patienter. De är inte sällan paranoida, rädda och misstänksamma mot sin omgivning och bör ha möjlighet att kunna stänga en egen dörr om sig.
Det jag, och andra som skrivit insändare, vill framhålla, är den fysiska miljön på Brinkåsen, och betydelsen av densamma för våra psykospatienter. Det finns alltid möjlighet för patienterna att vistas utomhus, antingen i våra atrium eller i den stora parken, även för de patienter som inte klarar av att gå utanför sjukhuset. Betydelsen av utevistelse och frisk luft är densamma för alla människor.
Vår inomhusmiljö är byggd på ett sådant sätt att patienter kan röra sig i olika riktningar, i gemensamma utrymmen, utan att behöva vandra i en korridor fram och tillbaka. Vi har enorma fönster runt hela våra avdelningar som släpper in maximalt med dagsljus, och vetter ut mot vacker skogsmiljö, vilket är positivt och läkande, för den psykiska hälsan.
Vidare så är vårt uppdrag akutpsykiatrisk vård. Rehabuppdraget försvann på våra avdelningar sommaren 2012. Vi möter ständigt missuppfattningar just från personal på Näl, att vi skulle ha längre vårdtider på Brinkåsen, och inte sällan används just detta som argument för att förflytta patienter från Näl till Brinkåsen. Det dokumenteras till och med i patientjournalen i vissa fall, helt felaktigt.
Det faktum att vi har minskat tvångsåtgärder på grund av den fria, läkande fysiska miljön på Brinkåsen, borde vara anledning nog att inte ifrågasätta värdet av densamma.
Psykiatrisjuksköterska i NU-sjukvården