Under veckan som gick röstade EU-parlamentet för att fullfölja processen med ”restaurering av natur”. Att nästan hälften av den annars så fogliga församlingen ville stoppa förslaget helt och hållet säger något om hur illa genomtänkt det är.
Det förslaget syftar till är att vrida klockan tillbaka till en förmodern situation för en femtedel av landskapet. För Sveriges kulturlandskap är detta oerhört radikalt och skulle förstöra förutsättningarna för jord- och skogsbruk i stora delar landet.
Målsättningen är att ”rädda biologisk mångfald”, som dock inte är hotad i Sverige. Endast enstaka arter har försvunnit från Sverige under de senaste 50 åren och de återfinns som regel fortfarande i våra grannländer. Den så kallade ”Rödlistan” – en sorts dokumentation över olika arters status – bekräftar absolut inte att det pågår någon massutrotning i Sverige.
Det som ligger i vågskålen inför de fortsatta förhandlingarna är tusentals jobb på den svenska landsbygden, samtidigt som samhället kommer att stå med kostnader för många miljarder per år för att genomföra det som EU kräver. Den inhemska matproduktionen kommer garanterat att bli lidande när man tvingas minska både produktiviteten per hektar och den uppodlade arean.
På så vis tvingas vi importera ännu mer livsmedel och exporterar så att säga miljöpåverkan till andra delar av välden med lägre ambitioner på miljöområdet.
Som om detta inte vore nog så kan förslaget få långtgående konsekvenser för svensk vattenkraft. Skogsbruket står inför motstridiga krav, när man både ska tvingas lagra in mer koldioxid genom minskad avverkning, samtidigt som mer ska avverkas för att lämna plats åt betesmarker och liknande. Absurditeterna staplas på varandra.
Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna ville stoppa förslaget i sin helhet. Samtliga övriga partier, inklusive Centern, röstade för det. Marginalen var så knapp att dessa svenska ledamöter ensamma hade kunnat ändra utslaget.
Processen går nu vidare till förhandlingar mellan parlamentet och rådet. Då kan man hoppas på att slutresultatet blir lite mindre dåligt, men hela förslaget är så genomgripande uselt och farligt att det borde kasseras i sin helhet.
Tyvärr är detta bara ett exempel i mängden. Gång på gång utmanas svenskt självbestämmande av EU:s överstatliga processer på områden som inte har med den inre marknaden. Vi ser en strimma av hopp i att motståndet mot de sjukaste förslagen trots allt tilltar i EU-parlamentet, vilket inspirerar oss inför EU-valet nästa år.
Johan Nissinen (SD)
Europaparlamentsledamot
Tomas Brandberg (SD)
Ledamot av miljömålsberedningen