För att hinna med någon typ av semester under sommarmånaderna kommer jag kunna få tre sammanhängande veckor - om jag inte väljer att ha fyra veckor i september. I år räknas nämligen september som sommarmånad och ger inga extra pengar för att flytta ledigheten hit.
För att klara bemanningen räknas det med att jag under tre veckor arbetar cirka sex dubbelpass för att mina andra arbetskompisar ska få ledigt. Detta utan extra tillägg. Bara timlön.
Att inte ha sammanhängande semester påverkar inte bara möjligheten att vila ut, den gör att jag inte kan spendera min tid med familjen. Att vi får vara lediga tillsammans. Att låta min man vara ledig själv med barnen, husbilsemester, och så viktig tid för återhämtning - även för honom. Ännu vet jag inte om vi kommer få en enda gemensam vecka.
Jag vill inte vara ledig i september, för då är jag ensam hemma. Jag kräver heller inte fyra veckor ledighet i sommar, för jag förstår allvaret i den pandemi som lamslår världen och vården. Men jag vill ha betalt. Ett ordentligt plåster i form av ersättning för förlorad tid av gemensam semester med familjen och ökad arbetsbelastning. Förslaget är 8000 kronor/flyttad vecka baserat på heltid. I Gävle är samma vecka värd 20000 kronor. Florence glorifierade dagar är över, jag kräver pengar.