En tanke apropå Martinverkets svänghjul som stod att läsa om i TTELA 16 mars. Atmosfären runt ett objekt tillhör väl också kulturhistorien, om än svårare att bevara eller återskapa.
Gränsen mellan angenäm doft och odör är flytande. Många av äldre tiders fabrikslokaler var långtifrån hälsovänliga och bör nog inte återskapas, även om den dåtida arbetsmiljön är av intresse.
Kan Stridsbergshjulets oljedoft hållas på en acceptabel nivå? Möjligtvis kompletterad med ljud och bild från driftstiden, för att förstärka den historiska sinnebilden?
Planeras affärslokaler i svänghjulets omedelbara närhet, kanske andra verksamheter än mat, skönhet eller mode är att föredra.
ANNONS
Jan Hörke