I SVT-dokumentären Lönesänkarna från 2013 (Youtube) säger företagsledaren och miljardären Rune Andersson att på 1970-talet var Sverige ”överjämlikt” (en motreaktion på ”övervinster”); han menar att ett samhälle inte fungerar med alltför små löneklyftor. Fredrik Reinfeldt (M) önskade i egenskap av statsminister större löneskillnader och Annie Lööf menade som partiledare (C): ”Att ha ett jobb med låg lön är bättre än att inte ha något jobb alls”. Båda ville övertyga folket om att sänkta lägstalöner är något positivt och leder till fler jobb vilket inte är sant.
I en marknadsekonomi fyller arbetslösheten en inflationsdämpande och lönenedpressande funktion och all produktion måste föregås av behov. ”Bolag har inte målet att skapa sysselsättning; de anställer folk (så få och så billigt som möjligt) för att göra vinst”, Georg Soros, Den globala kapitalismens kris, det öppna samhället är i fara (1999).
Då inget av de 27 akutsjukhusen i Sverige lever upp till lagar och andra föreskrifter vad gäller den mest grundläggande patientsäkerheten på grund av bristen på vårdplatser är det enkelt att konstatera att nedskärningarna har gått för långt. Från att ha legat på topp inom EU vad gäller antal vårdplatser per tusen invånare ligger Sverige nu i botten. Förlossningsvården, skolan och äldreomsorgen är också kraftigt underfinansierade. Man kan inte längre kalla Sverige för ett välfärdssamhälle där alla garanteras en god färd genom livet.
På polisens kontaktcenter har telefonsvarandet stora brister. Blir du sjuk kan du inte räkna med adekvat vård och blir du utsatt för brott är du inte garanterad hjälp från polisen. Sverige var under 1970-talet världens mest jämlika land och har därefter fallit dramatiskt i mätningar; i EU till plats 12 och i världen till plats 20. Oxfam menar att utvecklingen är oroande därför att ojämlikheten i världen har ökat och leder till mer social oro, politisk instabilitet, våld och kriminalitet.
Folkmajoriteten i Sverige är emot att vinstdrivna företag tillåts inom skattefinansierade verksamheter likväl är riksdagsmajoriteten för; att en mindre krets bestående av en maktelit sätter sig över folkviljan i syfte att gynna ett berikande av fåtalet på flertalets bekostnad är självklart inte demokratiskt snarare diktatoriskt. En demokrati ska inte präglas av ”underjämlikhet”. Det ”överjämlika” 70-talet med i princip full sysselsättning var inte så dumt – för vanligt folk vill säga.
Sören Lindmark