Alla människor är unika i sig och ingen är den andre lik. Trots våra olikheter, så upplever vi samma känslor när vi drabbas av goda och dåliga erfarenheter. Hopp är en känsla som får oss att sätta den ena foten framför den andra. Den fyller oss med liv och får oss att se ljusare på framtiden. Hopp kan dock slockna lika snabbt som den tändes, när allting i livet går emot en.
Efter varje möte med olika myndigheter och intuitioner lämnas jag utan hjälp och med en känsla av djup besvikelse. Dagens samhälle är inte skapat för sjuka människor som har funktionsnedsättningar. Vi hamnar mellan stolarna och i slutändan glöms vi bort. Detta väcker en ilska inom mig och den riktas mot dem som styr vårt samhälle.
Jag bor i en LSS-lägenhet för att få stöd i min vardag. En rättighet jag har under LSS-lagen. Jag har dock sett att flera av mina rättigheter har gått upp i rök. För att jag bor på ett LSS-boende har min rätt till att få en kontaktperson försvunnit. Jag kan inte få något personligt ombud som kan hjälpa mig att hålla i alla trådar. Jag kan inte heller få någon plats på ett behandlingshem. Våra politiker har bestämt att en outbildad personal ska ta över behovet från dessa instanser. Det är i praktiken omöjligt.
Politiker i Trollhättans kommun söker efter områden där de kan spara pengar. Deras blick riktas mot LSS, de svagaste och mest sårbara i vårt samhälle, vars dagslön för många av oss är drygt 150 kronor om dagen. Här ser våra politiker en möjlighet att dra ner på alla insatser och själva höja sin lön. Att vara politiker är det bäst betalda arbetet som inte kräver någon utbildning. Det kanske är därför som samhällets tillstånd bara blir sämre och sämre. De som styr vet inte hur det känns att bli nekad vård, leva på existensminimum, och att ha en funktionsnedsättning.
Politiker lever inte i samma verklighet som du och jag. Vårt ekonomiska system är beroende av att vi spenderar, och att spara pengar från alla håll och kanter stjälper ekonomin. Jag tror inte våra politiker förstår hur ekonomin verkligen fungerar. I deras okunskap tar de från de fattiga och ger till de rika. Fortsätt att slösa bort mer pengar på gupp och rondeller istället för att bygga ut Stallbackabron som är platsen där alla bilolyckor sker. Tänk mindre på er själva och fokusera på dem som gav er arbetet från första början.
Rasmus Eriksson