Skådespelet under riksmötet öppnande är på få punkter en lektion i demokrati. En regering ska oavsett färg styra landet med folkets bästa för ögonen; en insikt som det krävs en viss skolning i vad demokrati innebär för att helt förstå. En bra början är att sätta sig in i betydelsen av formuleringarna i Sveriges grundlag, Regeringsformen (RF). Dessutom, en regering och riksdag som vill fatta välgrundade beslut bör ha förståelse för vikten av tillgång till sakkunnigas kunskaper.
Att så inte är fallet bekräftas av regeringens nyhet att man vill satsa 80 miljoner på att motverka att unga hamnar i kriminalitet. Och pengarna går till: Socialtjänsten! Men, socialtjänsten arbetar knappast alls förebyggande utan de insatserna står framförallt förskolor, fritidshem och skola för tillsammans med tillgången till organiserade fritids- och idrottsaktiviteter.
Riksmötet inleddes bland annat med körsång av Orphei Drängar: ”Nu är det gott att leva”. Alltså, vad är detta, parodi, komedi eller tragedi? Dock: Återigen visade sig kungen ensam vara bättre påläst på RF än alla riksdagsledamöter tillsammans när han uppmanade dessa att ta uppdraget på allvar och verka i hela folkets intresse och för medborgarnas bästa; allt exakt i enlighet med RF. De senaste 40 åren har Sverige styrts i motsatt riktning vilket resulterat att landets kommuner tävlar i Sveriges bästa företagsklimat istället för bästa medborgarklimat. RF antogs 1974 vilket förklarar de tydliga formuleringarna om jämlikhet, rätt till arbete, bostad och utbildning.
Den snabba ojämlikhetsutvecklingen är i världsmåttstock sensationell. Uppenbarligen har de folkvalda under gångna decennier inte slagit vakt om demokratin. Förklaringarna tror jag framförallt är en utebliven demokratisk skolning (i grundskolan) och på grund av att det så vackert kallade ”näringslivet” satsat åtskilliga miljoner årligen sedan början av 1970-talet till att påverka både folkvalda och allmänheten om att företagens bästa är folkets bästa.
Detta trots att det är alla bekant att företagen struntar totalt i hur länder styrs. Till och med den socialdemokratiske statsministern Göran Persson uttryckte när han kom hem efter ett besök i Kina 1996 att han var imponerad av den politiska stabiliteten i landet. Från det sena 1960- och tidiga 1970-talets (S)-paroller om demokrati på arbetsplatserna till en riksdag som företräder företagarnas intressen.
Sören Lindmark
Trollhättan