Idag deltar 85 procent av alla svenska barn mellan sex och nio år i fritidshem. Fritidshemmets miljöer, så väl fysiska, som sociala och psykosociala, har betydelse för barns utveckling och lärande samt deras möjligheter till en meningsfull fritid. Fritidshemmets miljöer har även betydelse för barns uppväxtvillkor när det gäller utvecklingen av livsstil, beteenden och hälsa.
Dessvärre påvisar både forskning och rapporter stora kvalitetsbrister i svenska fritidshem och många talar om en långtgående nedmontering som visar sig i låg andel behörig personal, (för) stora barngrupper, bristfälliga inomhus- och utomhusmiljöer och lokaler som inte är avsedda för fritidspedagogiskt arbete. I dessa nedmonterade fritidshem tillbringar alltså över en halv miljon svenska barn många timmar dagligen.
I ett flertal studier har vi identifierat stora kvalitativa skillnader i fritidshemsmiljöer, både inomhus och utomhus. Vi ställer oss därför kritiska till fritidshemslärares förutsättningar för att kunna bedriva en fritidsverksamhet med god kvalité. I den här artikeln vill vi belysa behovet av en rejäl översyn av fritidshemmens lokaler och tillgång till kreativa utomhusmiljöer som främjar barns lek, rörelse och social samvaro.
Inte sällan möter barn fritidshemsmiljöer som är slitna och smutsiga. Vi har även observerat barn som är inhysta i förråd utan fönster och i ombyggda duschrum. Barn som bygger med lego på golvet i ett undanskymt hörn av ett klassrum som är fullt möblerat med höga bänkar och med stolar uppställda som inte får tas ner. Exempel finns att i dessa rum blir barn tillsagda att inte stöka ner, kladda och förstöra när de vill ägna sig åt estetiskt skapande som är en betydelsefull del av den fritidspedagogiska verksamheten.
I en studie uttrycker barn att smutsiga och mörka lokaler upplevs både som otrivsamma och obehagliga. De önskar sig istället glada färger i lokalerna och för att de ska trivas är det också viktigt att det är rent och snyggt i tamburer och korridorer, eftersom de används till lek och social samvaro. I trånga och slitna utrymmen kan det lätt uppstå konflikter, en knuff i ryggen kan lätt utvecklas till ett bråk mellan barnen. Våra observationer visar vidare att dagens fritidshemsmiljöer i många fall inte är anpassade för barns lek, skapande och lärandeprocesser och att meningsfullheten lyser med sin frånvaro.
I utomhusmiljöer där stenar, stockar och träd inbjuder till kreativitet, fantasiskapande lekar och spontan rörelse visar en studie att barn leker och kan vara fysiskt aktiva. På platser som är tillrättalagda, exempelvis fotbollsplanen, menar barn att det förväntas spelas just fotboll. Därmed finns en indikation på att barn behöver tillgång till olika slags utomhusmiljöer. Enligt Boverket kan skolgården vara en av få utomhusmiljöer, där barn kan vistas fritt och på sina egna villkor. Idag kan vi fråga oss om barn ens har tillgång till en skolgård.
Det finns goda exempel på skolgårdar som är genomtänkta för barns rörelse, lek, aktiviteter och lärande medan för andra barn kan utomhusmiljön bestå av en asfaltsgård med några få slitna lekredskap.
I skollagen beskrivs att det ska finnas ändamålsenliga lokaler för fritidshem och i barnkonventionen slås fast att barn har rätt till fritid, lek och vila. Det borde vara en självklarhet att kunna erbjuda alla barn en fritidshemsverksamhet med hög kvalitet. Vi menar att det är dags att börja att diskutera vilka grundläggande kvalitetskrav som ska ställas på fritidshemmens rumsliga miljöer. För att någonsin kunna leva upp till fritidshemmens uppdrag och barns rätt till meningsfull fritid!
Maria Hammarsten,
doktorand i pedagogik, Jönköping University
Karin Lager,
lektor i barn och ungdomsvetenskap, Göteborgs universitet
Marita Lundström,
lektor i utbildningsvetenskap, Högskolan Väst