Det borde vara en självklarhet att alla medarbetare ska garanteras en trygg och säker arbetsmiljö utan rädsla för hot och våld. Men så är tyvärr inte fallet. En ökning av den grova brottsligheten, missbruk och psykisk ohälsa påverkar tillsammans med fler vapen i omlopp och en förändrad attityd i samhället, naturligtvis arbetsmiljön för de yrkesgrupper som står i första linjen till exempel poliser och ambulanspersonal.
Den senaste tiden har debatten om ambulanspersonalens arbetsmiljö aktualiserats och flertalet media har rapporterat om en stor ökning av våld i ambulansverksamheten. På fem år har antalet anmälningar om hot och våld mot ambulanspersonal ökat kraftigt. Från 21 fall 2018 till 67 fall 2022, vilket motsvarar en ökning med över 200 procent.
Utvecklingen måste mötas av åtgärder. Till stor del handlar det om att ambulansen får tillräcklig information om adressen i samband med larmet – till exempel om det finns en historik om hot och våld, på samma sätt som för polisen som idag har markerade adresser dit de åker med förstärkt bemanning. Ambulansen kan begära poliseskort om det finns uppenbara risker i samband med ett larm, men polisens resurser kan vara begränsade och behövas på annat håll.
Ambulanspersonalens utsatthet har lett till mer eller mindre omfattande och långtgående åtgärder i svenska regioner: Bland annat säkerhetsutbildning, skyddsvästar och ballistiska hjälmar och nya rutiner där ambulansanställdas bedömningar om sin egen säkerhet i lägen då hot och våld kan förekomma, ska vara överordnade behandlingsriktlinjer. Detta kan ju givetvis ses som väldigt anmärkningsvärda åtgärder, men sabotage mot blåljuspersonal är oerhört allvarligt och riskerar i förlängningen att akut sjuka människor inte får vård i tid.
Västra Götalandsregionen är en av Sveriges största arbetsgivare och personalens trygghet och säkerhet måste vara en högt prioriterad fråga. Ambulanspersonal ska rädda liv, inte frukta för sitt eget.
På det senaste regionfullmäktige ställde jag frågan till Helén Eliasson (S) som är ordförande för regionstyrelsen, huruvida hon och den politiska ledningen ser behov av omedelbara åtgärder och tydliga rutiner för en säkrare arbetsmiljö för ambulanspersonalen i Västra Götaland. Tyvärr fick jag ett tämligen otydligt svar. Från moderat håll kommer vi därför fortsätta ställa frågor kring ambulanspersonalens arbetsmiljö.
Som arbetsgivare måste vi göra det vi kan för att garanteras en så trygg och säker arbetsmiljö som möjligt för våra medarbetare. Det förutsätter ett ständigt pågående beredskaps- och säkerhetsarbete som tar hänsyn till olika typer av hotbilder och situationer och att Västra Götalandsregionen regelbundet ser över och förbättrar rutiner och åtgärder.
Monika Beiring (M),
andre vice ordförande strategiska hälso- och sjukvårdsnämnden, Västra Götalandsregionen