Att bli pensionär är både härligt och inte. Jag slås av att jag ofta nu möts av en annan attityd när man talar om att man inte längre arbetar. Det är en attityd som är förminskande, man är inte längre intressant och blir liksom klappad på huvudet som att man vore mindre vetande.
Händer att när man får frågan ”Vad arbetar du med?” Så dör liksom samtalet ut när man säger att man inte längre arbetar.
Kan också i umgänge med de som arbetar bli avfärdad med att ”nä, hon arbetar inte längre, hon är pensionär.”
Jag har arbetat sedan jag var 13 år, först enbart på sommaren, därefter har jag sedan 20 års åldern haft fast anställning inom Trollhättan stad.
Efter att man går i pension får man inte längre vara med i Rabatten och man får inte längre ta del av Stadsporten. Finns ingen så kallad pensionärsförening. Gäller även inom mitt fackförbund, Sveriges lärare, som jag fortfarande är medlem i. De är enbart intresserade av medlemsavgiften, inte att man till exempel får inbjudan till möten eller andra sammankomster.
Man blir snabbt bortglömd!
Stolt pensionär