Kanske inget större fel på skolmaten, inte på barnen heller, men på föräldrar som begränsar sina barn till en radie på 5–10 maträtter som "vi barn tycker om", citat ur tidigare TTELA-artikel. Kunskap, tid och ork att utöka radien saknas hos föräldrarna. Resultatet blir kräsna ungar fullproppade med godis, läsk, chips och processad mat.
Åren 1960–66 i en skola någonstans i Sverige, 45 minuter lunch kl 11.30–12.15: Husmanskost lagad på plats. En enda rätt erbjöds. Maten mycket varierad. Gröt, soppor, inälvsmat, korv, grytor, lådor, gratänger, makaroner, ugnspannkaka, rent kött någon dag i veckan som kalops, pepparrotskött, sjömansbiff.
Alla satt ner samtidigt, elever och lärare åt tillsammans. Förbjudet med godis och tuggummi i skolan liksom för elever att lämna skolområdet under skoltid. Alla åt av maten. Ingen var tvingad. Inget var barnanpassat.
Inte varje dag, men ofta antingen en morot, bitar av kålrot, vitkål, apelsinhalva eller äpple. Mjölk till maten. Tunnskrapat med smör på färdigbredda skivor av husmansbröd i travar. Där kunde hungriga pojkar förse sig extra, så att de blev mätta. Det hände att populär mat som köttbullar tog slut. Ingen blev upprörd. Ingen blev kränkt. Ingen svalt ihjäl.
Det var inte bättre förr, men hur har dagens barn kunnat bli så sköra och ömtåliga?
Alla våra barn ska ha det bra