Dagens skoldebatt är ofta starkt polariserad med ideologiska låsningar som följd. Men det har inte alltid varit så. Av en händelse fick jag nyligen tag på en artikel i Svensk Skoltidning, organ för småskollärarna i landet, från 1963. Den visar att ett annat samtalsklimat är möjligt.
Jag började första klass 1960 i Skoftebyns skola i Trollhättan. Lördagar var högtidsdag. Vi hade skoldag fram till lunch och sedan serverades varm choklad och en mjuk macka i bamba. Jag var glatt omedveten om de vuxnas diskussioner om skolfria lördagar. På vårterminen blev det plötsligt lediga lördagar.
En försöksverksamhet pågick i 80-talet skolkommuner runt om i landet med lediga lördagar och även Trollhättan kom med i denna. I en del kommuner var det femdagarsvecka, i andra var det lediga lördagar under de ljusa månaderna på året (maj–september). I tidningsartikeln redogörs för försöksverksamheten i Trollhättan och ett antal personer intervjuas, skoldirektören, småskollärare och en ingenjör vid Nohab. Många verkar vara positiva, med vissa förbehåll. Flygmotor och Saab hade redan infört femdagarsvecka, medan mindre företag hade det under maj–september.
Den stora frågan var om barnen, särskilt de små, skulle orka med en förlängd skoldag resten av veckans dagar. Därav en försöksverksamhet med olika modeller. Resten är historia.
Jag tillhör dem som aldrig gick ut skolan. Jag blev lärare, sedan lärarutbildare och forskare fram till min pensionering. Det som frapperar mig, när jag läser artikeln, är med vilket allvar alla berörda tog del i frågan. Diskussionerna är också fria från alla ideologiska slagord som nu ofta förekommer i skoldebatten. Sakinnehållet är i fokus.
Idag får utredningar snarast legitimera redan givna ståndpunkter, inget empiriskt prövande för om en viss modell fungerar. Många förslag som kommer från de politiska partierna saknar empiriskt stöd för att de fungerar. Stöd till svaga elever ges ofta i slutet av grundskolan, när vi vet att det borde sättas in tidigt, redan på lågstadiet, för att få effekt. En del partier vill visa handlingskraft och låta elever gå om ett skolår om de inte blir godkända. Underkänt betyg bör inte ges i grundskolan. Ingen lågpresterande elev lär sig mer matematik eller svenska under trycket av hotet att inte bli godkänd. Att som en generell åtgärd låta elever gå om ett läsår är ingen framkomlig väg för lågpresterande elever, det är snarast kontraproduktivt.
Ett annat samtalsklimat om skolans problem är möjligt. Låga kunskapsresultat, stök och våld, fejkade betyg och lärarbrist är några av dem. För att kunna hantera dessa behöver vi en lugn och sansad diskussion.
Arne Engström
Biträdande professor i matematikdidaktik Strömstad akademi