Att politiker ljuger är inte ovanligt och orsaken är att uppnå eller behålla makt, att bluffarna blir allt grövre är tydligt. Att plånboksfrågor oftare avgör val är förståeligt då många i snabb takt fått sämre ekonomi. Klasskillnaderna har förstärkts kraftigt sedan 1980-talet vilket motverkar den demokratiska jämlikhetstanken. Dessutom urholkar den tilltagande självupptagenheten solidariteten med de som har det sämre än en själv. Vi omges av reklam och budskap som syftar till optimal konsumtion vilken ska definiera oss som personer.
Vilka vi är ska visas med statusmarkörer, allt ifrån boende, inredning och bil till kläder och accessoarer - därtill att uppmärksammas och få bekräftelse på sociala medier. Partistrateger vet att dra nytta av ”egotidsandan” och satsar stort på att få genomslag för löften om bättre konsumtionsmöjligheter. Skattesänkningar är ett gammalt trick liksom löften om att skapa jobb i privata företag och aktiebolag men deras uppdrag är att gå med vinst vilket sker på bekostnad av arbetskraftens villkor, jämlikheten, demokratin och ansvaret för klimatet.
Allmänhetens samhällsengagemang mellan val har i många decennier varit starkt avtagande och numera är det en ytterst liten del av medborgarna som är engagerade och aktivt vill påverka samhällsutvecklingen. Demokrati kan bara byggas underifrån men istället har det uppstått en maktelit som lierat sig med marknadsförespråkare som låtit sig påverkas av deras lobbyister.
Vi har idag facit på vad avregleringar som genomförts av folkets företrädare har fått för konsekvenser och det är inte till det bättre utan överlag till det sämre oavsett det handlar om skola, vård, omsorg, apotek, järnvägar, vägunderhåll eller el. Drivkraften är att ge privatpersoner och bolag möjlighet att tjäna pengar på samhällstjänster och som de har berikat sig; det handlar om många förslösade skattekronor.
Dokumentärfilmaren Michael Moore förundrades i en intervju 2009 gjord av en svensk journalist inför premiären av filmen ”Capitalism a love story” över det faktum att många europeiska länder och inte minst Sverige ville efterlikna det extremt privatiserade USA: ”Då får ni det som vi har det. Ni får mer brottslighet, mer våld, fler mord, fler som vill skaffa sig vapen och era barn kommer att lyckas sämre i skolan.”
Ett samhälle som byggs upp kring ”jag” istället för ”vi ” blir ingen verklig demokrati. Kanske har årets valrörelse och röstfiske lärt oss en läxa vi sent ska glömma.
Sören Lindmark