Den är känslig, frågan om man som nybliven mamma ska amma eller inte. Så borde det inte vara. För antingen så vill man amma och då gör man det. Eller så gör man i alla fall ett försök. Om en kvinna av någon anledning, fysisk eller psykisk, inte kan amma så är det bara att låta bli. Det finns väl fungerande alternativ. Varje enskild individ känner sig själv, sin kropp och sin familj bäst och i de allra flesta fall är därför det beslut som kvinnan fattar det absolut klokaste ur ett helhetsperspektiv. Oavsett om det är att amma eller inte.
Att sjukvården samtidigt i utgångsläget uppmanar blivande och nya mammor att försöka och erbjuder hjälp och stöd är helt naturligt. Det finns stora mängder forskning som visar att amning har hälsofördelar för både kvinna och barn. Varje kvinnas mjölk är perfekt anpassad till just hennes barn. Ammande bebisar löper också en minskad risk för ett flertal allvarliga infektioner och för att dö i plötslig spädbarnsdöd. Kvinnor som ammat sina barn har också en lägre risk att drabbas för bröst- och äggstockscancer samt diabetes. Hälso- och sjukvårdens uppgift är att utgå från vetenskap och det är alltså vad man gör när man arbetar för att främja amning.
Bara den som har kunskap kan göra ett riktigt val
Dessutom är det ett faktum att det i de flesta fall är så att amning är något både mamma och barn måste lära sig för att det ska fungera. Hur man ska hålla bröstet, hur bebisen ska ligga och hur munnen ska sluta runt bröstvårtan, är ofta inte helt enkelt att förstå sig på. Att sakna kunskap om att mjölken kan sina om man håller upp för länge, eller att bästa sättet att öka mjölkproduktionen är att amma på natten, kan lätt leda till att kvinnor upplever att de inte kan amma. Bara den som har kunskap kan göra ett riktigt val.
Därför blir det så märkligt och trist när det ständigt larmas om amningshets. Nu senast SVT (3/11). Där pratar en mamma om att hon kände sig som en robot och om att hetsen finns i hela samhället. Men ingen har ju tvingat henne? Precis som när det kommer till olika sorters sjukvård eller livsval så finns det ibland goda skäl att välja en annan väg. Det behöver man inte försvara eller känna sig kränkt över. Eller för den delen bli arg på barnmorskorna för.
En kvinno- och barnsjukvård som i första hand rekommenderar något annat än det som bevisligen är bäst för de allra flesta vore dock helt orimligt.
