Hur kunde Vänersborgs kommun inleda ett samarbete med personerna bakom företaget Sund Sampo? Det frågar man sig efter att TTELA granskat Leif Engelthon och Eva Forsberg. När man granskar parets bakgrund under det senaste decenniet hittar man misslyckade företagssatsningar, stora skulder, brottmålsdomar, näringsförbud och fängelsevistelser.
Det finns så många underligheter som uppkommer kring bolagen och dessa personer när man söker på nätet efter information och begär ut offentliga uppgifter från myndigheter. Att dessa personer skulle vara nyckelpersoner i en investering på flera miljarder är inte tänkbart. Tydligen har de varit tillräckligt övertygande i diskussionerna med Vänersborgs kommun. Men de hade inte klarat av en ordentlig kreditprövning och vandelsprövning. Efter att TTELA börjat ställa frågor väljer företaget att inte gå vidare med begäran om att få en markanvisning för det gamla bruksområdet i Vargön.
Oavsett vad som framkommit angående Engeltons och Forsbergs bakgrunder finns det också anledning att ifrågasätta själva affärsprojektet. Det finns redan liknande industrier i Sverige som producerar dissolvingmassa. Södra har en anläggning i Mörrum, Domsjö Fabriker (som numera ägs av den indiska industrijätten Aditya Birla Group) finns i Örnsköldsvik. Företaget Renewcell som var intresserad av marken i Vargön för tio år sedan är en liknande industri. Men Renewcell nobbade Vargön och har byggt en anläggning på Ortvikens pappersbruk i Sundsvall som nu producerar dissolvingmassa med gamla textilier som råvara. En annan stor industriaktör i i Västsverige är Preem som gör stora investeringar i biobränslen.
Om ett nytt bioraffinaderi ska byggas i Sverige så är antalet bolag som har kompetens, kapital och en långsiktig affärsidé för detta mycket lätt räknade. Det handlar om stora industriella processer och produktion för en världsmarknad. Att ett brevlådeföretag i Tjeckien (som bara kostat 10 000 kronor att registrera) skulle driva ett sådant här projekt är föga realistiskt.
Det var tur att dessa planer nu är avbrutna. Om det finns något värre än att marken har legat för fäfot i så många år, är det att kommunen skulle sälja till oseriösa aktörer. Det finns varnande exempel med det misslyckade laxodlingsprojektet i Sotenäs och vågkraftsverkstillverkningen i Lysekil. Gemensamt för båda dessa projekt är orealistiska förväntningar på teknik och ekonomi i projekten. Hos de privata aktörerna fanns dock en stor förmåga att få bidragspengar från staten. Tyvärr finns en tendens att tappa det kritiska förhållningssättet så fort ett projekt kan beskrivas som grönt, cirkulärt eller klimatsmart. Förhoppningsvis har kommunen lärt sig att om något låter för bra för att vara sant, så är det sällan det.
Visst var arkitektskisserna snygga, med en bevarad port till gamla Wargöns bruk. Men bakom planerna fanns ingen substans och inga seriösa aktörer. Nu är Vänersborgs kommun åter på ruta ett. Vem vill ha ett gammalt industriområde med en nedbrunnen fastighet som kommer att kosta en hel del att renovera? På den frågan har vi fortfarande inget svar.
LÄS MER:Kommunen efter haveriet med Sund Sampo: ”Ser över rutinerna”
LÄS MER:Avslöjat: Sund Sampo vill etablera bioraffinaderi i Vargön
LÄS MER:Sund Sampo: Satsningen i Vargön en av de största i världen
LÄS MER:Sund Sampo drar sig ur miljardaffären i Vargön
LÄS MER:Brottsdömd stod bakom miljardplanerna i Vargön
LÄS MER:Textilsatsning i Vargön dröjer till minst 2015
LÄS MER:Nytt steg taget för textilåtervinning i Vargön
LÄS MER:Miljoner till satsning på Wargön
