Socialdemokraterna och LO fortsätter att driva på för att slopa det karensavdrag som innebär att den som är sjuk och borta från jobbet inte får någon ersättning under första frånvarodagen. Skälet till att man vill genomföra reformen är framförallt att det uppfattas som en orättvisa att många tjänstemän om de är lite krassliga istället kan arbeta hemifrån, medan de som har arbetaryrken, och i många fall lägre inkomster, tvingas vara hemma och förlorar pengar.
En annan anledning som anges är att man ser en risk för att människor som egentligen är sjuka och borde vara hemma ändå går till jobbet för att inte tappa inkomst vilket ökar smittspridningen. Den risken finns naturligtvis. Men risken för att individer som inte alls är särskilt sjuka väljer att känna efter lite extra och stanna hemma trots att de inte behöver, med konsekvensen att det ökar kostnaderna med många miljoner för arbetsgivarna är betydligt större. Dessutom kommer attityden till att “stanna hemma när man känner för det” (vilket många chefer upplever ökat bland unga) att få en extra skjuts, vilket vore allvarligt.
Det är ett faktum att människor anpassar sitt beteende efter systemen. Till exempel blev det tydligt hur folk började skaffa andra barnet kort efter det första efter att den så kallade snabbhetspremien infördes i föräldraförsäkringen. Regeln innebär att man kan skydda sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst, och därmed behålla samma nivå på föräldrapenningen för ett andra barn som för det första utan att återgå i heltidsarbete, om en ny graviditet påbörjas senast inom ca 1 år och 9 månader efter att det tidigare barnet fötts.
Även om täta graviditeter innebär fler hälsorisker, ofta tar hårt på kroppen och det är tufft för de flesta familjer att flera mycket små barn samtidigt, låter många ersättningssystemen styra. På liknande sätt gick det när karensavdraget slopades förra gången, 1987, på initiativ från den socialdemokratiska regeringen Carlsson. Fram till att karensen återinfördes 1993 ökade sjukfrånvaron enormt, svenskarna blev ett av Europas sjukaste folk. När karensen kom tillbaka halverades plötsligt sjukfrånvaron.
När nu frågan är uppe på bordet igen är det inte underligt att många företagare känner en stor oro.
“Vansinnigt för att tala klarspråk. På ett bräde stiger kostnaden för sjukfrånvaron som vi har redan i dag och ovanpå det så skulle sjukfrånvaron öka ytterligare”, säger säger Emma Unevik, vd på familjeföretaget Stockholms Städsystem med cirka 100 anställda (Tidningen Näringslivet 14/4).
Maud Spencer, vd på Svalson som tillverkar eldrivna skjutluckor och mekaniska konstruktioner, instämmer i samma artikel i kritiken. “Att ta bort karensavdraget känns som det värsta av alla förslag. Det kommer att slå väldigt hårt mot alla småföretag”, säger hon.
Spencer lyfter också det märkliga i argumentationen om orättvisa. “Om den som kör buss är hemma sjuk är det ju någon annan som kör bussen. Och när de är tillbaka på jobbet är det ju inte så att de måste köra dubbelt så många bussar. För tjänstemän ligger alla arbetsuppgifterna kvar och väntar”.
Exakt så är det. Det finns naturligtvis fördelar och nackdelar med alla jobb. I grunden är det dock viktigt att samhället är uppbyggt på ett sätt som ökar incitamenten för att gå till jobbet och där näringslivet inte skjuts i sank av populistiska reformer. S och LO måste ta sitt förnuft till fånga och skrota idén om avskaffat karensdag. Det har redan prövats. Med uselt resultat.
