För en tid sedan föll en dom mot Jonas Creutz, ägare av Mio möbler i Trollhättan. En av hans anställda skulle i vanlig ordning köra ut möbler till en kund. När en polis stoppade transporten saknades en vilotidsbok. Polisen utfärdade då en bot på 1800 kronor mot Creutz, som arbetsgivare. (TTELA 2 april)
Men Mio möbler i likhet med många andra företag i Sverige som transporterar ut varor till kunder använder inte vilotidsbok. Anledningen? Det är onödigt och företagens beslut har stöd i lag och förordningar. Vilotidsbok behöver inte föras om transporterna har en underordnad betydelse i förvärvsverksamheten, samt att föraren inte kör mer än sammanlagt 4,5 timmar under varje 24-timmarsperiod.
Jonas Creutz beskrev utförligt i tingsrätten vad som gäller i verksamheten. Endast en dryg procent av omsättningen är ersättning för utkörning. De anställda tillbringar mer tid ute hos kunderna än på vägarna. Vid ett tidigare tillfälle har polis gjort bedömningen att företaget uppfyller undantagskraven.
Tingsrätten i Vänersborg frikände Creutz, men åklagaren överklagade till hovrätten där han fälldes. Domen kan få stora konsekvenser för matbutiker, blomsteraffärer och många andra företag som kör ut varor till kunder. Kravet på vilotidsbok kan nu utsträckas till alla dessa.
Vilotidsbok finns för att transportföretagens förare ska följa regler om dygnsvila. Men möbelföretag är inte ett transportföretag. De anställda har i allmänhet vanliga åttatimmarsdagar och kraven på dygnsvila är uppfyllda. Det är en stor skillnad mot åkerier som har långa transportuppdrag över hela kontinenten.
Hovrättens motivering är så kort att man knappast kan analysera den. ”Transportservicen tillhandhålls (sic) inom ramen för företaget, med användande av egna bilar och personal. Den möbeltransport företaget utför kan inte anses utgöra en underordnad del av verksamheten.”
Ja, företaget har transportbilar. Men själva transportarbetet är en mycket liten del av företagets verksamhet och för de anställda är det aldrig en huvuddel av arbetsdagen.
Vilket trafiksäkerhetsproblem är det som åklagaren (och även polisen) anser sig ha löst med denna dom? Det är knappast så att förare i just dessa sortens företag ständigt somnar bakom ratten på grund av långa arbetspass. Det handlar ju om korta transporter i närområdet under dagtid. Man kan ju undra om åklagarmyndigheten eller polismyndigheten aldrig fått en transport av en möbel eller möjligen en blomma levererad till sig? Har de kollat vilotidsböckerna då?
Domen riskerar att ytterligare lägga en byråkratisk börda på småföretag som har varutransporter som en service till kunderna. Det är upp till Mio att överklaga domen, men ett avgörande i Högsta domstolen vore ytterst välkommet. Att så radikalt förändra förutsättningarna för så många företag kräver mer förklaring än några korta rader i en hovrättsdom.
LÄS MER:Saknade bok om vilotider – Mios ägare Jonas Creutz dömd
