Jag kör in i Ukraina från Ungern via gränsövergången Záhony-Tjop och fortsätter norrut mot Uzjhorod. Bilradion hoppar mellan ungerska och slovakiska kanaler, mobilmottagningen beter sig på samma sätt.
Jag befinner mig i Transkarpatien. Denna del av Ukraina med gräns mot Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien, är centraleuropeisk till sin karaktär, historia, etniska sammansättning. I tusen år, fram till första världskriget, ingick regionen i olika ungerska statsbildningar. Uzjhorod hade ända in på 1900-talet en starkt språkligt ungerskdominerad befolkning och med judendom som en av de stora religionerna.
I dag är regionen den enda i Ukraina som saknar utegångsförbud. Sedan februari 2022 kan de nattliga nedstängningarna i Transkarpatien räknas på ena handens fingrar. Flyglarm går igång ibland, när missilbestyckade ryska bombplan eller fartyg aktiveras någonstans i fjärran. Men kombinationen av avsaknad av intressanta bombmål och geografisk placering – långt västerut och nära Nato-länder – gör att inget exploderar här.
Kriget är närvarande på andra sätt. Det är påtaglig kvinnodominans på gatorna i Uzjhorod. Staden och hela regionen har blivit en samlingsplats för internflyktingar medan var och varannan ur lokalbefolkningen har någon anhörig som strider.
Den som i förra veckan åkte 75 mil österut från Uzjhorod, fick se ännu en i omvärlden relativt okänd sida av Ukraina. Det judiska nyåret, Rosh Hashana, inträffade i år 15-17 september. Det innebär höjdpunkten på främst chassidiska men även många andra troende judars pilgrimsfärd till staden Uman.
Rabbi Nachman av Breslov, som var en centralgestalt i den chassidiska rörelsen, dog där 1810 och det är till hans grav som följarna reser. De flesta pilgrimer kommer från Israel och en hel del är från USA.
Jag hade hört mycket om denna begivenhet, följt den i nyheterna och i alla år sett runt om i Ukraina chassider som varit på väg till Uman. Men det är första gången som jag följer firandet på plats.
Det är en mycket speciell händelse. Den kilometerlånga Pusjkingatan som leder till synagogan med Rabbi Nachmans grav förvandlas till Jerusalem. Hotell, restauranger och butiker skyltar på hebreiska. Hög musik pumpar ur högtalarna. Folk dansar. Den ukrainska ordningsmakten har hjälp av poliskollegor från Israel.
Enligt myndigheterna har 35 000 pilgrimer kommit till Uman
Gatubilden är raka motsatsen till den i Uzjhorod. Här råder total mansdominans. En hel del judiska kvinnor gör pilgrimsfärder till Uman. Men de kommer främst under andra tider på året medan resan vid Rosh Hashana anses traditionellt vara en angelägenhet för män. Ämnet debatteras dock och helt fritt från kvinnor är det inte på området. Inte heller ser jag något av den fientlighet mot kvinnors närvaro som jag hade hört talas om.
Enligt myndigheterna har 35 000 pilgrimer kommit till Uman trots den pågående ryska aggressionen. ”Vi israeler är vana vid krig” är standardkommentaren jag hör.
Och så ger dessa festligheter en rejäl näsbränna till den ryska propaganda som kallar den ukrainska staten nazistisk. Sådana stater kan inte förväntas ge judiskt liv det här utrymmet. Följdriktigt har ryska medier knappt sagt något alls om denna händelse i år.
