Bönderna demonstrerar. Bönderna har fått nog. Och undra på det. Samtidigt som politiker från höger till vänster pratar vitt och brett om att vi måste öka den inhemska livsmedelsproduktionen för att vara förberedda om krisen och kriget kommer, värna det svenska näringslivet, skydda djuren och minska transporter för att rädda klimatet, överöses lantbruket med regler, kontroller och administration.
“Var fan ska det sluta”, frågade mjölkbonden Mats Svensson när ett flertal skånska bönder på franskt manér nyligen samlades utanför Kristianstad för att protestera mot EU-lagar, byråkrati och vargrevir som inkräktar på lantbrukarnas mark (DN 25/3).
Tidigare har vi i den nordligaste delen av Europa huvudsakligen via mediernas nyhetsrapportering kunnat följa hur lantbrukare i andra EU-länder blockerat motorvägar och gränsövergångar och invaderat städer med koskit, ägg och höbalar för att markera sitt missnöje över förd politik. Men nu sker samma saker i Skåne och Småland och förhoppningen är att protesterna ska leta sig vidare norrut genom landet. Bonderevolutionen har kommit till Sverige.
Det bönderna efterfrågar, vad de kräver, är ökad lönsamhet och mindre pappersarbete. Det är lätt att känna sympati för kraven. Vardagen för många av de svenska bönder som finns kvar i dag innebär ett oerhört slit, och en ständig oro över att få verksamheten att gå ihop. Konkurrensen från betydligt billigare importerade produkter är hård och de många kontrollerna och högarna med papper som myndigheterna kräver ska fyllas i och skickas in, överväldigande, Även en del av de klimatpolitiska förslag som förs fram riskerar att skapa svårigheter för jordbruksnäringen.
“Man förstår inte att man trampar på en hel näring, som kommer att dö ut. Det är synd”, säger Anders Andersson, en annan av bönderna som deltog i protesterna utanför Kristianstad.
Om de svenska politikerna inte reagerar, och framförallt agerar, och lyssnar på bönderna, är det bara en tidsfråga innan Sverige inte ens är självförsörjande på morötter. Eventuellt kan någonting dock vara på väg att ske. I mitten av mars bjöd statsminister Ulf Kristersson (M) och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) in företrädare för svenska lantbruksorganisationer för att diskutera läget. Frågan är dock om det bara var snack eller om det även kommer att resultera i verkstad?
Är regeringen beredd att göra vad den kan för att minska administration och krångel och backa den inhemska livsmedelsproduktionen? Eller kommer man att svika de svenska bönderna och därmed både klimatet, självständigheten och de öppna landskapen?
