Kämpar. Ukrainas bönder sliter för att överleva trots Rysslands krig.
Kämpar. Ukrainas bönder sliter för att överleva trots Rysslands krig. Bild: Efrem Lukatsky

Alex Voronov: Det är inte EU:s bönder som lider mest

Ukraina- och frihandelsvännerna i EU måste hävda sig bättre mot den röststarka minoriteten.

ANNONS
|

Vårsådd i Ukraina betyder död på fälten. Under mars har sju ukrainska jordbrukare dödats av minor och granater som inte exploderat vid nedslaget, legat dolda och utlösts vid kontakt med jordbruksmaskiner.

Dessa människor är av hårt virke. Jag har sett upplöjda åkrar som väntar på sådden bara några kilometer från frontlinjen. Men de ukrainska jordbrukarna kan inte åstadkomma underverk. Ukraina är numera världens mest minerade land och stora jordbruksområden har hamnat under rysk ockupation.

Skördarna i Ukraina har minskat

Skördarna har krympt. Mängden spannmål och solrosfrön som togs upp från åkrarna 2023 minskade med en fjärdedel jämfört med 2021. Till det kommer alla problem på grund av den krigsstörda handeln – allt från sänkt kvalitet på utsädet till svårigheter att skeppa ut exportvaror. Det sista har underlättats av Ukrainas bortträngning av den ryska Svartahavsflottan från hamnarna i Odessa. Men de ukrainska exportörerna har mycket att ta igen.

ANNONS

Den här verkligheten kan ställas mot den hos de väst- och centraleuropeiska jordbrukarna. Förutom ett liv i fred och generösa jordbruksstöd från EU:s skattebetalare har de i alla år skyddats av handelshinder gentemot ”farliga” konkurrenter. Unionens jordbrukshandel med Ukraina har liberaliserats över tid men var fram till för två år sedan begränsad av kvoter och tullar på de viktigaste produkterna.

EU-bönder ogillar konkurrens

I juni 2022 beslutade EU att tillfälligt ta bort hindren. Planen var att de ukrainska jordbruksvarorna skulle transporteras till europeiska hamnar och ut i världen. På våren 2023 började dock bönderna i Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien och Bulgarien protestera. Konkurrensen från Ukraina påstods pressa de lokala priserna. Flera länder införde egna, olagliga, importstopp på en rad ukrainska produkter.

I år spred sig protesterna mot den ukrainska importen till fler länder och muterade med annat bondemissnöje som höga bränslepriser och kostnadshöjande miljökrav. Så när det var dags för EU att förlänga det tillfälliga handelsavtalet med Ukraina gick EU-kommissionen fram med undantag. EU-parlamentet lade på ytterligare sådana varpå man efter sju svåra sorger kompromissade ihop sig om en lösning.

Jordbrukslobbyn i EU är stark

Det tillfälliga avtalet mellan EU och Ukraina förlängs ytterligare ett år men för kyckling, ägg, socker, havre, majs, gryn och honung införs begränsningar. Om importen av dem överstiger nivån för perioden 1 juli 2021 – 31 december 2023 så återinförs tullarna.

ANNONS

Ukraina förlorar pengar även om nivåerna inte är kritiska. Det mest oroväckande är själva tendensen. En röststark minoritet i EU sätter igång en politisk reaktion som sätter solidariteten med Ukraina på spel. De som drivit på för handelshinder är ett par länder som annars står stabilt på Ukrainas sida – Polen men också Frankrike. Jordbrukslobbyn och högerpopulismen har även fått den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen i EU-parlamentet att vika ner sig. Där är sista ordet inte sagt. Parlamentet ska rösta om slutuppgörelsen i slutet av april.

Motkrafterna till det snäva egenintresset måste hävda sig bättre. Det är viktigt för Ukrainas väg till att bli en fullvärdig part i EU:s inre marknad och handla fritt med oss på alla områden. Det traditionellt frihandelsvänliga Sverige måste tala med högre röst.

ANNONS