Onsdagen den fjärde oktober släppte Ohlininstitutet, med undertecknad som författare, rapporten “Vilka är liberaler?” om den liberala väljargruppen i Sverige. Alltså den delen av väljarkåren som, alldeles oavsett vad man röstar på, identifierar sig som ideologiskt liberal.
I konkreta ordalag var rapportens syfte att utifrån den öppna data som finns från opinionsinstitut, universitet och tidningar, sammanställa vad vi egentligen vet om de liberala väljarna i Sverige. Alldeles oavsett om deras röst i valurnorna landar på Liberalerna, Socialdemokraterna eller Kristdemokraterna för att nämna några exempel.
Värt att ha i åtanke är att rapporten undersökte självidentifierade liberaler, så vad var och en sätter in i begreppet kan skilja sig åt.
Rapportens slutsatser var bitvis oväntade, för att andra gånger vara mer förutsägbara. Det kanske mest intressanta, utifrån den debatt som ibland förs om att liberalismen är på utdöende, var hur många svenska väljare som faktiskt kallar sig liberaler.
Dagens stora frihetsfrågor går att tolka på flera sätt
En mätning från DN/Ipsos visade exempelvis att 26 procent av de svenska väljarna är liberaler sett till ideologisk tillhörighet. Beteckningen var, beroende på mätning, antingen den vanligaste eller näst vanligaste efter socialist/socialdemokrat. Bland partiernas väljare varierade andelen liberaler en hel del beroende på undersökning, störst andel liberaler hittades oftast bland Liberalernas och Centerpartiets väljare. När man istället räknade om andelen i varje parti till antal framgick det att många liberaler också finns bland Moderaternas och Socialdemokraternas väljare.
En annan intressant slutsats från rapporten är ålders- och könsfördelningen inom den liberala gruppen. Många av undersökningarna visade att könsfördelningen bland de som identifierade sig som liberaler var väldigt jämn, det fanns ingen större över- eller underrepresentation av något kön. Detta till skillnad från andra ideologiska tillhörigheter, såsom nationalist eller feminist, som hade starka könsmässiga uppdelningar.
Även sett till ålder var den liberala gruppen väljare rätt jämnt fördelade, även om några undersökningar pekade på en tendens av fler yngre än äldre. Även här var det istället andra ideologiska tillhörigheter som hade tydligare fördelning, förslagsvis konservatism, som var vanligare bland äldre än yngre.
Att den liberala ideologin inte verkar skära varken mellan män och kvinnor, eller mellan unga och gamla, är ur dagens politiska kontext högintressant. Inte minst därför att vi de senaste åren fått se en allt skarpare indelning i det politiska landskapet efter åtminstone kön.
Könsgapet mellan hur de olika könen röstar har bara blivit större och större. Skulle endast kvinnor ha röstat i valet 2022 hade de rödgröna fått nästan 60 procent av rösterna. Samma sak, fast det omvända, gällde för männens röster och alternativet till höger i politiken.
Men det kanske mest slående när man summerar rapporten är hur både ideologiska uppfattningar och partipolitik spelar roll för att forma det politiska landskapet. Det finns uppenbarligen en stor grupp liberaler, som av diverse skäl, landar i olika slutsatser i den konkreta regeringsfrågan även fast de tar sin grund i samma ideologi. Inte så konstigt ur en dagsaktuell kontext, då dagens stora frihetsfrågor går att tolka på flera sätt.
