Det var en tjock lunta socialminister Jakob Forssmed (KD) fick ta emot av statschefläkare Thomas Lindén den 26 oktober. Narkotikautredningens slutbetänkande är på nästan 1 000 sidor och innehåller ett sextiotal förslag till regeringen inför utformandet av en ny narkotikapolitik. Utredningen har dessutom tagit fram ett sjuttiotal bedömningar som riktar sig till flera andra aktörer.
Värt att notera är till exempel uppmaningen om att anta en särskild lag om hantering av läkemedel utanför hälso- och sjukvården som verkar som opioidantagonister. Detta för att förenkla hanteringen av preparatet naloxon, som kan rädda liv om någon överdoserat till exempel heroin. Med en ny lag skulle även personer utanför hälso- och sjukvården, som anhöriga till missbrukare, kunna inneha naloxon och ge det i en akut situation. En sådan förändring borde socialministern se till att få på plats snarast möjligt.
Ett annat klokt förslag handlar om att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att revidera de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende samt LARO (Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende). Eftersom kunskaper om substitutionsbehandling och effekterna av andra skadereducerande arbetssätt ökat är det rimligt att även den praxis som sjukvården följer uppdateras. Det är dessutom viktigt att såväl bemötande som möjlighet att få vård och behandling för problematiskt narkotikabruk ser likadan ut över hela landet.
Det finns också en del förslag med en tydligt förbudsivrande slagsida
Narkotikautredningens slutbetänkande har på det stora hela tagits emot positivt av expertis. Samtidigt finns det en oro för att regeringen trots allt håller fast vid den restriktiva svenska narkotikapolitik som under lång tid lett till överdödlighet och brist på stöd. Utredningen förbjöds redan i direktiven att komma med förslag på det straffrättsliga området. Det finns också en del förslag med en tydligt förbudsivrande slagsida.
I bästa fall innebär ändå Narkotikautredningen en ljusning och ett steg mot en mer humanistisk narkotikapolitik med individen i centrum. Men då måste socialministern släppa moralistsargen och komma in i matchen.
