Ett av den före detta amerikanska presidenten Barack Obamas retoriska grepp på valmötena var att säga till anhängarna att ”Bua inte. Rösta”, då åhörarna ropade ”buu” efter att han sagt något kritiskt om sin opponent. För det är så det fungerar: Det är inte de som bara tycker olika saker som avgör val, utan de som röstar.
Efter att ha tillbringat tid i Polen efter valet den 15 oktober noterar jag att det som skett i Polens parlament är ännu en lärdom på samma tema. Polackernas åsikter i just de frågor som det hittills styrande konservativa partiet Lag och rättvisa (PiS) länge levt på, under namnet ”polska värderingar”, är i själva verket tämligen liberala. Opinionsmätningar visar att omkring två tredjedelar vill tillåta abort – som i princip är totalförbjuden – likaså samkönade partnerskap eller äktenskap.
Denna opinion har nu fått politiskt genomslag genom att fler tagit sig till valurnorna, mycket tack vare en mobilisering av unga väljare. Valdeltagandet blev 73 procent, en ökning med elva procentenheter sedan förra parlamentsvalet 2019.
Hanteringen av frågorna ovan liksom de som rör demokratin och rättsstaten, där Polen tagit flera steg tillbaka på senare år, hänger på samspelet mellan den blivande premiärministern Donald Tusk och den konservative presidenten Andrzej Duda som kan lägga in veto mot lagar.
Polen blir en mer aktiv spelare och positiv kraft
En mer säker följd av maktskiftet är att Polen blir en mer aktiv spelare och positiv kraft i den gemensamma europeiska politiken. Det gäller framför allt kampen mot den ryska aggressionen.
Uppslutningen bakom stödet till Ukraina är visserligen närmast total i polsk politik och samhälle. Fortsatt PiS-styre hade inneburit risker, av två skäl. Det ena är att en sådan regering hade varit beroende av den anti-ukrainska ytterhögern i Konfederacja som nu fick ihop sju procent.
Det andra skälet är att Polens ställning i EU hade förblivit svag. Det handlar då dels om konflikten med unionen om regeringens försök att koppla politiskt grepp över domstolarna, dels om de försämrade polsk-tyska relationerna som PiS-regeringen har ett stort ansvar för.
Just det grannskapets betydelse för stödet till Ukraina har inte uppmärksammats så mycket utanför Polen och Tyskland. Men det är centralt. De två länderna skiljer sig fortfarande mycket i synen på hur Ukraina ska stödjas. Å ena sidan Polens totala hängivenhet, å andra sidan Tysklands starka fokusering på Rysslands (!) föreställda röda linjer och rädsla för eskalering.
Men de två länderna kan utöva ett avgörande inflytande över allt som har med Ukraina att göra. Tysklands ekonomi, tyngd i EU och dess försvarsindustri ihop med Polens driv och djupa kunskap av ukrainska förhållande kan knappast överskattas. Försvaret av Natos östra flank hänger till stor del på dem och de två hyser nu omkring hälften av de ukrainare – cirka två miljoner av fyra – som befinner sig på flykt i EU till följd av kriget.
Polen har varit Ukrainas lobbyist i EU ända sedan man blev medlem 2004. Detta trots att också de polsk-ukrainska relationerna är fulla av stötestenar som ohanterade historiska oförrätter och ekonomiska intressekonflikter. Men polacker har samtidigt känt igen sig själva i Ukrainas strider med Ryssland, och sett betydelsen av ett fritt och starkt Ukraina för den egna säkerheten. Det är ett synsätt som behöver få större spridning i Europa.
LÄS MER:Gaybingo med oppositionen: "Det här är mitt Polen"
LÄS MER:Tusk: Detta är Polens viktigaste dag sedan 1989
LÄS MER:Politisk helomvändning väntar Polen
