En vecka efter den stora batteribranden i IQR:s mellanlager på Stallbacka finns det många obesvarade frågor. Hur startade branden? Kunde branden ha undvikits? Skulle den kunna ha stoppats när den bröt ut? Det är inte säkert att vi får några svar eftersom allt har gått upp i giftig rök.
Under veckan har TTELA i en rad artiklar berättat om hanteringen av uttjänta batterier i Sverige. Den bild som målas upp inger en viss oro.
∎ Källan ”Erik” berättar om hans upplevelser som sorterare på Renova. Hälften av personalen var bemanningsanställda. Arbetet var stressigt, det var lätt att göra fel. Småbränder uppstod då och då. Vissa i personalen var uppenbart olämpliga för arbetet.
∎ Christer Lundgren på Renova menar att företaget har förbättrat rutinerna sedan ”Erik” jobbade där. Den ökade konsumtionen av batterier anser han är ett samhällsproblem och efterlyser mer regleringar av hanteringen.
∎ Christer Andersson, vd för Batterilagret, anser att hanteringen av gamla batterier är ”vansinnig”. Han berättar också att övervakning av värmeutveckling inte spelar någon roll, för när ett batteri börjar bli varmt är det försent. Och när branden har startat är brandlarm inget skydd ”för det går inte att släcka ändå”. Företagets egna tester visar att en brand uppstår på 30 sekunder.
∎ Lars Lindvall på Prezero i Skara berättar att de bara använder plastkärl i stället för plåtkärl. Plåt leder ju ström och ökar risken för kortslutning av batteriet.
∎ Fredrik Benson på El-kretsen berättar att behovet av mellanlagring har uppstått på grund för liten kapacitet på återvinningsanläggningar i Europa, ironiskt nog bland annat på grund av bränder i dem.
Läget är alltså att vi bygger upp stora lager av batterier som är fullproppade av metaller som borde ingå i ett kretslopp och återanvändas. Samtidigt innebär hanteringen av uttjänta batterier en brandrisk som måste hanteras. Problemet med litiumjon-batterierna är att värmeutvecklingen blir så snabb och oförutsägbar. Bränderna blir omfattande och svåra att släcka. Risken rent statistiskt är risken för en brand mycket liten med tanke på den stora mängd batterier som är omlopp. Men när det väl blir en brand, blir den stor och svår eller rent av omöjlig att släcka.
Därför var det tur i oturen att branden skedde just på IQR:s område. Företaget har tillstånd för att hantera miljöfarliga ämnen på grund av att man inte befinner sig nära bostadsområden, området är avgränsat och man har en egen hantering av vatten i anläggningen. Om det ska brinna någonstans, är det just på ett sådant område.
Ett skräckscenario hade varit att oseriösa aktörer anlitats, som det aktuella bolaget Think Pink, vars företrädare nu är åtalade för att dumpat sopor på flera platser i Sverige. Eller de sju personer och fyra företag som är inblandade i att ha dumpat miljöfarligt avfall i trakterna av Håverud och Vänersborg. Då skulle gifter ha kommit ut i naturen och kanske orsakat en skogsbrand.
Fler bränder kommer säkert att inträffa. När de väl händer gäller det att man har beredskap för att konsekvenserna blir så små som möjligt. Därför måste batterierna lagras så säkert som möjligt, långt bort från känslig natur och bostäder.
LÄS MER:Batteribranden: Se filmerna från Stallbacka
LÄS MER:Utpekade företaget efter branden: ”Otroligt noggranna”
LÄS MER:Kritiken inifrån sorteringen: ”Chansar om man är osäker”
LÄS MER:Efter branden på Stallbacka – nu utreds skadorna på miljön
LÄS MER:Tunnan med batterier kan bli en brandbomb på 30 sekunder
LÄS MER:Litiumbatteriernas explosiva konsekvenser
LÄS MER:Åtalas för grovt miljöbrott och penningtvättsbrott
LÄS MER:Vi accepterar inga fler batteribränder i Trollhättan