Det saknas inte frågor att diskutera för deltagarna på den årliga säkerhetskonferensen Folk och Försvar som inleds i Sälen den 7 januari. Säkerhetsläget för Sverige är sämre än på många år.
Men Nato-ansökan, Rysslands invasion i Ukraina och kriget mellan Israel och Hamas får inte överskugga det som är viktigast på lång sikt, nämligen demokrati och civilförsvar. Fokus bör ligga mer på ordet “folk” under konferensdagarna. Hur får man svenskarna att ta sin del av ansvaret för ett robust samhälle?
Bra att civilplikt är återinförd
Svenskarna har blivit som lata katter, något som knappast är medborgarnas eget fel. Det är ett ansvar som alla politiker genom åren måste ta. Det viktigaste för beslutsfattarna är att skapa insikt om hur viktigt ett folkligt engagemang är för rikets säkerhet. Regeringen har nyligen tagit det första steget genom att återinföra civilplikten. Civilplikten togs bort för femton år sedan, men det är svårt att klandra de då ansvariga politikerna.
De kunde inte förutse den negativa utvecklingen, även om de borde tagit det säkra före det osäkra och insett att historien ofta upprepar sig. Återaktiveringen av plikten sker i ett första steg för räddningstjänsten och elförsörjningen som måste fungera för att samhället inte ska kollapsa.
Försvaret behöver frivilliga krafter
Det är bra att regeringen återinför civilplikten, men för att det ska ge fullt genomslag krävs utbildning och då är insatser från civilsamhället minst lika viktiga som de beslut som tas från statligt håll. Civilförsvarsförbundet kan fylla en viktig roll och det skulle också studieförbunden kunna göra. Men det kräver att regeringen backar från det okloka beslutet att dra undan mattan för studieförbunden. Regeringen har hittills fokuserat alltför mycket på den militära delen av totalförsvaret. Civilförsvaret är minst lika viktigt, men då krävs instrument för att höja insikten hos allmänheten. Det hade studieförbunden kunnat hjälpa till med om bara Tidöpartierna tänkt längre än deras näsor räcker.
Civilförsvar måste rimligen bygga på civila insatser och då räcker det inte att kommunerna får peka med hela handen på invånarna att de ska hjälpa till. Då krävs även frivillighet och en önskan från var och en att bidra med det den kan. Så byggs försvar, men också demokrati. Att det hänger nära samman får man utgå från att åtminstone ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), känner till. Han behöver tydliggöra det för resten av regeringen.
