Svenskarna och dess politiker är av en märklig sort. I stället för att i tid diskutera, vända och vrida på viktiga spörsmål, agera med framförhållning och anpassa politiken till verkligheten och dess förutsättningar säger vi nej, nej, nej och lägger locket på för att i sista minuten, med kniven mot strupen, kravla fram och tvingas kasta vårt land in i framtiden med huvudet före och tvingas hantera de svårigheter som senfärdigheten orsakat. Vi har sett det med Nato efter att krig bröt ut i Europa, i frågan om flyktingmottagandet när utsattheten och mottagningskostnaderna eskalerade bortom kontroll, och i dagsläget är även opinionen runt EMU på väg att förändras. Plötsligt inser människor yrvaket hur hårt det har drabbat vårt land att bita sig fast i en liten skruttvaluta som kronan.
Ett annat område där vi fastnat med skägget i brevlådan är kärnkraften. Att det skulle behövas såväl en fördjupad klimatkris som en elkris för att en majoritet skulle förstå hur oändligt korkat det är att lägga ned fullt fungerande kärnkraftverk är sorgligt. Men nu sitter vi här i ett samhälle med massiva elektrifieringsbehov och brist på planer- och reglerbara energikällor. För det har svenskarna (särskilt Miljöpartiet och dess anhängare och samarbetspartier) bara sig själva att skylla.
Precis som när det gäller Nato har medborgarnas åsikter i kärnkraftsfrågan förändrats radikalt på bara några år. Numera visar mätningar från bland annat SOM-institutet att en stabil majoritet av befolkningen är för att både behålla och bygga ut kärnkraften, mot en minoritet för 10 år sedan. En aktuell undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Vattenfall visar också ett rekordstort förtroende för kärnkraftverket Ringhals från invånare i närområdet. Hela 82 procent av de tillfrågade har mycket eller ganska stort förtroende för verksamheten och 88 procent är inte alls oroade för eventuella olyckor. Samtidigt tangerar andelen som vill avveckla kärnkraften den lägsta någonsin.
Liknande siffror visade den undersökning som presenterades rörande Forsmark häromåret. 85 procent av invånarna i den omkringliggande regionen uppgav att de hade stort förtroende för Forsmarks kärnkraftverk, Rekordmånga ville dessutom utveckla kärnkraften.
Att kärnkraften ses som trygg och en förutsättning för att Sverige ska nå miljömålen är utmärkt. Särskilt det faktum att yngre är bland de mest positiva. Det bådar gott inför framtiden.
En annan glädjande nyhet är att Sveriges kärnkraftssamordnare Carl Berglöf nyligen inlett ett samarbete med sin finska motsvarighet Juho Korteniemi. När det nu brådskar att få nya svenska kärnkraftverk på plats är det naturligtvis våra grannar i öst vi ska lyssna på. Finland är ett av de länder som byggt kärnkraft i närtid och även om reaktorn Olkiluoto 3 initialt hade vissa problem, har den i dag gjort att Finland kunnat minska sina utsläpp avsevärt.
Det är dags att börja bygga ny kärnkraft. Och även dags att sluta backa in i framtiden rent generellt. Den nationella indolensen gör Sverige till ett betydligt sämre land än det hade kunnat vara.
