GÄSTKRÖNIKA • Den som någon gång varit riktigt proppmätt minns troligen obehagskänslan, ackompanjerat av löftet att ”aldrig mer äta så mycket eller så fort”. När människor upplever att de har mer än de behöver, eller tar till sig mer än de kan hantera – vare sig det gäller mat, information eller materialistiska ägodelar – kan det resultera i en längtan efter enklare eller mer måttfulla förhållanden. Själv drömmer jag om att downsiza mitt och makens boende. Jag vill bli av med prylarna som trängs i hemmet och förråden, sälja boendet och behålla det som får plats i husbilen och bo där. Det skulle vara en fantastisk känsla! Att veta att vi har precis de saker som vi behöver, inte mer. Än så länge är det bara en dröm men jag minns exakt när drömmen väcktes.
Jag var i London 2018 med forskarkollegor och undersökte digitala butikskoncept. Jag stod i en rulltrappa på väg nedåt och såg ut över gallerians varuutbud, myllret av människor och trängseln vid kassaköerna och mådde plötsligt så illa av överflödet. Vår del av världen börjar bli proppmätt.
Som professor i företagsekonomi brukar jag ibland mäta konsumtionstemperaturen genom ett test – ofta på studenter. Jag låtsas ge dem 10 miljoner kronor och säger att de har 1 minut på sig att skriva en önskelista med produkter de skulle vilja köpa. När tiden är slut brukar studenterna som regel ha skrivit upp 1-3 saker på sin lista. Resultatet kan naturligtvis tolkas på olika sätt, men det skulle kunna vara så att unga svenskar redan har tillräckligt med prylar och helt enkelt inte kommer på något som de behöver. De är också proppmätta och vill inte äga fler saker. Möjligen kan de tänka sig att hyra eller låna, något som flertalet forskningsstudier också visar.
Behöver vi verkligen mer, eller är det dags att vi börjar värdesätta det enklare, det som inte kan köpas för pengar?
Jag tycker att testet är en bra utgångspunkt för att reflektera över våra köpmönster och konsumtionsvanor. Inte minst nu när Singles Day har passerat och Black Friday, Black Week, och julhysterin rullar in med en tsunamis hastighet samtidigt som vi matas med information om vad som blir ”årets julklapp”, vad svenskarna ”måste ha” på sitt julbord och självklarheten i att familjer, oavsett ekonomiska muskler, ska prioritera julklappar till barnen.
Under årets sista månader når konsumtionskarusellen sin kulmen, där en del av oss strävar efter att fylla ett tomrum med ting. Men för somliga kanske det är friheten från dessa ting som ofta ger oss störst glädje. Så när nästa köpfest står för dörren, kanske vi bör stanna upp och fråga oss själva: behöver vi verkligen mer, eller är det dags att vi börjar värdesätta det enklare, det som inte kan köpas för pengar? Ibland är det största steget mot tillfredsställelse att bara säga 'nej tack' till mer och 'ja tack' till mindre. Och slipp bli så där proppmätt.
Malin Sundström är professor i företagsekonomi med inriktning mot arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst
