Svaren är inte fel, tvärtom är de bra svar på frågorna – men de är bara en bråkdel av sanningen.
Europa är mycket mer än en plats på jorden. Det är mångfald och enfald, rikedom och fattigdom, drömmar och krossade drömmar, möjligheter och utmaningar. EU är det, hittills, bästa försöket till att försöka styra Europa.
Från att ha varit en av de mest krigiska platserna på jorden till mer är 70 års fred mellan medlemsstaterna. Utökade rättigheter för människor, fler möjligheter och större ekonomi. En miljon erasmusbebisar och charterflyg till Mallorca.
Trots allt detta, som måste sägas är odelat positivt, har svenskar en något slentrianmässig avig inställning till Europa och EU. Trots att vi uppvisar bland det högsta stödet för EU och de högsta röstsiffrorna i valet till Europaparlamentet är vi kanske det land som alla tydligast motverkar ytterligare europeisk integrering och kompetensövertagande.
En delförklaring till slentrianavigheten är att när EU omnämns är det ofta i negativa ordalag. Kris staplas på kris och kulturkrigare driver myter om att kanelbullen hotas av EU. Inte lika ofta nämns fri roaming, de alltmer ambitiösa klimatreglerna eller den geopolitiska påverkansmöjligheten EU skapar.
En annan delförklaring till avigheten går att finna i svaret på frågan om vad Europa och EU är. Om Europa är både svart och vitt och EU:s roll är att göra detta till något grått, så blir resultat svårbegripligt, anonymt och svårt att kommunicera. Då är det lättare att hota med att det nationellt självbestämmande utmanas av anonyma byråkrater i Bryssel.
Det kan därmed sägas att en del av avigheten kommer av känslan av att EU är något långt borta som inte påverkar mig, och därför behöver jag varken bry mig eller ha en åsikt. Även om jag är en stark anhängare till att man alltid ska vara mycket skeptisk mot makten och överheten så är den avighet mot EU som kan förklaras på detta sätt den dummaste avigheten.
Inget är nämligen så lokalt som EU. Av tio beslut som fattas i Vänersborgs kommunfullmäktige har sex av dem påverkats av EU. När Lilla Edet indikerar vilket badvatten som är tjänligt är det grundat på EU-gemensamma regler. När Trollhättan tar investeringsbeslut för fjärrvärmen är det baserat förnybartdirektivet. När lantbrukare i Mellerud avgör om de ska köpa till grannmark beror kalkylen till stor del på den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det är fritt att tycka att det är rätt eller fel att det är så här. Men, det man bör ha med sig är att om man vill påverka det lokala kan det mest effektiva vara att bli aktiv i Europapolitiken.
Bandet Euskafurat sjunger det är långt härifrån till Bryssel, och ännu mycket längre ifrån Bryssel och hit. Jag säger inte emot andemeningen i strofen, men man bör ha med sig att det samma gäller för Bukarest till Bryssel, och tillbaka.
