Livsvillkoren i Charkiv är väldigt annorlunda än i Kiev. Närheten till ryska gränsen gör allt svårare. Flyglarmet hinner ofta inte utlösas innan den första smällen kommer. Trots det finns det ett stadsliv i Charkiv som pågår en bit in på kvällen och envist föser bort kriget, om än tillfälligt.
Den mer brutala verkligheten slår mot en ett par timmars bilresa österut. I gränsområdet mellan Charkivs och Donetsk län har kriget utplånat allt liv. Byar som funnits där i hundratals år är borta för alltid. Den stigande andelen militära bilar och uniformer vittnar om att man rör sig närmare fronten.
Den som jobbar med krigsrelaterade saker i öst rör sig gärna i triangeln Kramatorsk-Kostiatynivka-Pokrovsk. Utegångsförbudet inträder här klockan nio på kvällen, vilket betyder att affärer och restauranger börjar stänga vid sex, personalen måste hinna städa undan och ta sig hem. Men det gäller att känna till sina ställen. På vissa platser bor ägarna alldeles intill sin affärsrörelse och kan hålla öppet längre.
I Donetsk län är det strikt förbud mot alkohol, som inte får säljas och inte föras in i länet. Militär personal får inte dricka och får inte serveras någonstans. De två reglerna hänger förstås ihop. Ukrainas ledning inser att man inte kan ha en massa människor i strid eller i beredskap med tillgång till vapen och samtidigt låta alkoholen flöda fritt. För rätt belopp är det dock inga problem att hitta sprit. Men reglerna har ändå effekt. Supandet dämpas. Det fyllerirelaterade stöket, med och utan vapen, hålls tillbaka.
I Pokrovsk är det krig i radion. Ibland får jag in en rysk kanal från det ockuperade Donetsk. Den ukrainska radiokanalen läser i sin tur återkommande en uppmaning till de ryska soldaterna att överlämna sig och rädda sina liv. Samtalen mellan folk kretsar mycket kring det svåra läget vid fronten. I Donbas är det kritiskt på framför allt tre platser. I söder försöker de ryska styrkorna tränga in i Krasnohorivka intill det ockuperade Donetsk. När jag var i staden i januari var drygt tusen av de ursprungligen 20 000 invånarna kvar. Nu är de uppskattningsvis 500, säger ansvariga poliser som jag talar med. I norr försöker ryssarna ta staden Tjasiv Jar väster om det pulveriserade Bachmut. Efter att ha misslyckats med att bryta igenom från öster försöker de gå in från söder och har nått vissa framgångar. Mellan Krasnohorivka och Tjasiv Jar, nära det sedan tidigare ockuperade och likaså sönderbombade Avdijivka, har Ryssland oväntat snabbt intagit bosättningen Otjeretyne och slagit in en kil i den ukrainska fronten på ungefär en mil som de försöker expandera.
Det är besvärligt, men inte alls någon frontkollaps. Och det finns positiva tecken. Ammunitionsläget har förbättrats för ukrainarna. Jag hör från flera håll att tillgången på granater ökar och fler artilleripjäser är igång. Det är sannolikt en kombination av amerikanska kongressbeslutet – nya leveranser och flitigare uttag ur befintliga ukrainska lager i vetskap om att påfyllnad kommer.
När det sker blir de ukrainska soldaternas tillvaro lite lättare. Krig är komplicerat men vissa samband är väldigt enkla. Det handlar om resurser. Vår uppgift är att se till att ukrainarna har dem.
