I svåra tider dras människor till nostalgin. Vi blickar bakåt, inåt, mot minnen och platser där vi har känt oss trygga. Precis den känslan försökte Ulf Kristersson skapa genom sitt linjetal på Moderaternas årliga konferens Sverigemötet i helgen.
“Skattetrycket är det lägsta sedan Gunnar Strängs tid! Två tredjedelar av alla svenskar äger sitt boende! Föräldrar vill ha ordning och reda i skolan! Minskad invandring är nödvändigt! Sverige har äntligen gått med i Nato! Inflationen är snart bekämpad och Sverige har kontroll på finanserna!”
Talets absoluta klimax är när Kristersson pratar om drömmen om ett “socialkonservativt paradis”. Applåderna var värdiga en Taylor Swift-konsert, scenariot hade lika gärna kunnat vara en skämtvideo från en socialdemokratisk youtuber.
Om man lyssnar på moderatledarens framtidsvision framstår det som om det bara finns en enda fråga som partiet behöver lösa för att återfå väljarnas förtroende: att utplåna de kriminella gängen och stoppa nyrekryteringen. Men det är en fråga helt utan ideologisk grund. Inget annat parti tycker att gängen ska få fri lejd. Människor bryr sig inte längre om hur problemet ska lösas, bara om att det blir löst. Till att det sker – och det kommer att ta tid – är det mest bekväma för medborgarna vara att rikta sin ilska och frustration mot sittande regering, och för sittande regering att skylla på den tidigare regeringen. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) är i sammanhanget värd en guldstjärna för att han aldrig skickar giftpilar mot sina företrädare.
Sittande regering kom knappast till en krattad manege när det gällde vare sig Natofrågan eller Sveriges ekonomi, så visst är det ljuvligt för de partitrogna att få luta sig tillbaka och njuta av allt som åstadkommits inte bara under den här mandatperioden, utan sedan maktskiftet 2006. Men när skatterna är sänkta, kärnreaktorerna på gång, Natomedlemskapet är klubbat gäller det att kunna ta ett steg tillbaka och se vilka stora framtidsfrågor som finns att kämpa för. Precis som EU-medlemskapet och jobbskatteavdraget blev självklarheter, kommer även Nato-medlemskapet att bli det.
Borgerliga väljare drömmer sällan om de mjuka frågorna, men i oroliga tider är det som sagt tryggheten vi längtar efter. Inte bara i form av starkt försvar och fler poliser, utan även om tryggheten i det egna lilla livet. I den typen av frågor har Kristersson en bakgrund som är nästintill unik för en moderat partiledare eftersom han har ägnat en stor del av sin politiska gärning åt sociala frågor. Det handlar inte bara om åren som socialförsäkringsminister och socialborgarråd, utan även om ett engagemang som sträcker sig ända tillbaka till Kristerssons första mandatperioder som riksdagsledamot i början av 1990-talet när han var engagerad i frågor som LSS och jämställdhet på arbetsmarknaden. För ett parti som ständigt kämpar för att locka kvinnliga väljare är det guld värt.
Om Kristersson får möjlighet att använda sin kunskap och sina erfarenheter i de mjuka frågorna finns det goda chanser för honom att någon gång få glänta på porten till sitt socialkonservativa paradis. Men först måste han som sagt besegra gängen.
