Sedan 2015 har Stefan Löfvens bevingade ord varit så välanvända att de numera kan klassas som en sanning: Sverige har varit för naivt.
Även nu finns goda skäl att säga samma sak: Vi har varit för naiva.
Vi har bråkat i kommentarsfält, använt oss av anonyma visselblåsarfunktioner och trott att digitala protestlistor och gilla-markeringar är att visa civilkurage. Så är det inte.
Samtidigt har svenska politiker börjat skruva på en av demokratins grundpelare: yttrandefriheten.
DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki beskriver det som om svenska makthavare just nu rör sig i kvicksand, och radar upp exempel på lagförslag och förbud från den senaste mandatperioden (DN 17/2): nekade tillstånd för koranbränningar, demonstrationsförbud på Chalmers, och lagstiftning mot att förneka Förintelsen är bara några av de inskränkningar som varit uppe för diskussion under det senaste halvåret.
I ett samhälle där vi har ett fysiskt och levande civilkurage sluter människor upp bakom muslimer när en ensam galning bränner deras heliga skrift. I ett samhälle där vi lyssnar på varandra flyttas demonstrationer mot Gaza-kriget till platser utanför universiteten av respekt för judiska och israeliska studenter, doktorander och professorer som anser att demonstrationerna är djupt obehagliga på grund av den hetsjakt på judar som förekommer på amerikanska universitet.
En lagstiftning mot förintelseförnekande riskerar att bli bli kontraproduktiv eftersom människor kan gömma sig bakom “jag förnekade inte Förintelsen”, när de gör hitlerhälsningar, sprider konspirationsteorier eller vrålar “krossa sionismen”.
Vi behöver ingen punktlagstiftning som begränsar yttrandefriheten. Vår öppna demokrati måste tåla obehagliga och ondsinta åsikter. Däremot får ondskan aldrig stå oemotsagd. Vi behöver människor som öppet och rakryggat, fredligt och högljutt, står upp för det som är rätt: att bränna koraner är fel. Att förneka Förintelsen och att använda sionist som skällsord är fel. Att säga till en kollega att hon har schyssta pattar är fel. De systematiska trakasserierna mot samer är så fel att människor borde gå i fackeltåg mellan Kiruna och Söderhamn för att visa sin avsky.
Regelrätta hatbrott ska givetvis straffas. Hårdare än vad som görs idag. Men lag kommer aldrig att kunna ersätta mod och civilkurage.
