“November är en mur av våt betong där en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sen dö” beskriver rockbandet Kent träffsäkert i låten “På Drift”. Sedan klockorna har vridits tillbaka och solljuset effektivt görs till ett undantag under den vakna delen av dagen går vi nu in i årets allra mörkaste period.
Europaparlamentet beslutade 2019 att tidsomställningarna skulle avskaffas, men hur det rent praktiskt ska genomföras har länderna varit oeniga om, och frågan har sedan dess fastnat i ministerrådet. Även om de absolut flesta tycks överens om att tidsomställningarna ska lämnas därhän är frågan för länder på sydligare breddgrader mycket mer perifer än i Sverige, och det är oklart när reformen kommer att drivas igenom – även om det kommer att göras förr eller senare.
Att december till skillnad från november inte blir en mur av våt betong, för att använda Kents ord, beror på julen och den tillhörande julbelysningen. Men i strävan att minska energiförbrukningen för att minimera risken för effektbrist under den stundande vintern, höjs nu röster för att vi ska skippa julbelysningen i år. En sådan åtgärd vore exceptionellt missriktad förutom rent destruktiv.
Som Björn Bergman, VD på Svenska stadskärnor skriver på söndagens DN Debatt (30/10) bidrar julbelysningen till trygghet, förbättrad psykisk hälsa och arbetstillfällen för grupper som generellt sett har en svag ställning på arbetsmarknaden. En mörk decembermånad är det sista landet behöver i denna på många sätt prövande tid.
Eftersom belysningstekniken på senare år blivit så effektiv skulle åtgärden inte heller ha någon betydlig inverkan på risken för effektbrist. Som infrastukturchefen på Stockholms kommun, Peter Granström, förklarade för DN i lördags (29/10): “Vi begränsar julbelysningen i Stockholm i år, det är mer en symbolhandling för att visa att vi gör något.” Han är alltså på det klara med att det inte skulle ge någon effekt vid sidan av symbolvärdet. En olycklig inställning från en representant för det offentliga Sverige som han tyvärr inte är ensam om.
För den som på riktigt vill minska risken för effektbrist handlar det om att rikta ansträngningarna på rätt ställe. På morgonen, när folk lagar frukost samtidigt som industrierna slår igång, och på eftermiddagen när folk kommer hem från jobbet men industrierna inte har hunnit stängas av, är risken som störst för effektbrist. Det är också till dessa tidpunkter ändamålsenliga sparkampanjer kan riktas in. Låt oss fokusera på det istället för att släcka julbelysningen och även låta december bli en mur av våt betong.
