Det kostar 40 000 kronor att fettsuga magen. Kanske mer. Summan är det referenspris som anges på klinikens hemsida. Och det är klart, som säljare gäller det att locka in den potentiella köparen. Några nuffror ytterligare när det väl beger sig? Ja, nu när steget ändå tagits får det väl vara så? Antagligen.
I dagarna ska en vän på en konsultation för ingreppet. En del av honom vill vara öppen med vad han ska göra. Han säger att han ”skäms för att skämmas”. Men en annan, större del av honom, anser att han bör vara tyst om saken. Han har bestämt sig för det senare. Endast ett fåtal kommer veta, däribland undertecknad.
Plastikkirurgi, eller skönhetsingrepp som det också kallas, väcker starka reaktioner, och det med rätta. Operationerna riskerar att spä på ohälsosamma ideal, i synnerhet bland unga. Det är i dag, inte minst via sociala medier, allt för enkelt att dras med i osunda idéer om vad som är fint. Därtill kan operationerna leda till skador. Ja, de kan till och med vara farliga. Samtidigt är det en självklarhet i ett fritt samhälle att varje vuxen människa äger rätten till sin kropp. Vill min vän lägga sig under kniven, så ska han göra det.
Jag säger ändå till min vän att han är vacker som han är. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. I det avseendet kan jag förstå att människor går i taket om de får veta vad han planerar göra. Det är heller inte långsökt att anse att han strösslar pengar på någonting onödigt. ”Men du ser inte vad jag känner”, svarar han. Det är förstås sant.
Min vän är en person som många ser upp till. Han säger att han är rädd för att ses som en person med dubbelmoral. Jag förstår hans rädsla. ”Men det handlar om mitt eget mående”, säger han. Det låter klyschigt, varför jag ber min vän förklara saken närmare. Han berättar att han var mycket överviktig som ung, något som skapat ett komplex han brottats med sedan dess. Komplexet består i bukfett som inte försvinner hur mycket han än tränar eller äter hälsosamt. Något som skulle kunna åtgärdas med en fettsugning.
”Först planerade jag att göra det i Polen”, säger min vän. ”Där kostar det hälften. Men framför allt skulle hemligheten vara säkrare.”
Det gör ont i mig när jag hör detta. Jag ser hur han i ensamhet genomgår ett ingrepp. Ett som kommer göra honom orolig. Ett som kan innebära komplikationer. Och mitt i allt behöva skydda sig mot människors ilska. Människor som ska ha åsikter om hans kropp och hans val, kanske utan att ens känna honom. Nu blir jag arg.
Tidigare i år såg jag Erik Gallis dokumentärserie ”Under kniven” på SVT-Play. Galli belyser stigmat som finns kring plastikoperationer. Han intervjuar människor som ser ingreppen som någonting som hjälpt dem att må bättre. Men framför allt belyser han skammen kring att skönhetsoperera sig i dag.
Att plastikoperera sig är ingenting som ska göras i en handvändning. Ej heller av fel anledning, så som för att efterlikna ett ohälsosamt ideal. Här har vuxenvärlden ett stort ansvar inför våra barn och ungdomar – och varandra – att påminna om att de är vackra precis som de är. Men samtidigt, vill du som vuxen korrigera någonting hos dig själv därför att du anser att det skulle få dig att må bättre, så ska du självklart få göra det. Och du ska varken behöva försvara dig eller gömma dig på andra sidan Östersjön.
Jag kommer följa min vän när han konsulteras. Bestämmer han sig för att genomgå ingreppet kommer jag stötta honom till hundra procent. Jag vet nämligen att beslutet är genomtänkt och att han gör det för sin egen skull, min vän.
LÄS MER:Emma, 32, från Strömstad använder botox och fillers
LÄS MER:Kirurgen Bo Cederqvist opererar i Strömstad: ”Många har fördomar om plastikkirurgi”
LÄS MER:”Man jämför sig lätt med andra tjejer på TikTok”
LÄS MER:Forskaren om skönhetsmyten: ”Du blir inte lyckligare”
