Synen var makaber. ”Det låg kroppar och kroppsdelar överallt. Min dotters bästa vän kunde identifieras bara utifrån manikyren när de hittade hennes hand”, säger Valentyna.
Vittnesmålet finns i en rapport från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) som publicerades häromveckan. Utredarna besökte den ukrainska byn Hroza några dagar efter den ryska missilattacken 5 oktober.
Hroza, som betyder åska, ligger nio mil öster om Charkiv och hade i början av oktober 344 invånare. Byn befriades i den ukrainska offensiven på hösten 2022 efter ett halvår under rysk ockupation.
Hrozabon Andrij Kozyr stupade i Donbas i mars 2022 och begravdes långt hemifrån eftersom hans hemby var ryskkontrollerad. Andrijs son Denys var också i armén men fick avsked av hälsoskäl i år och bestämde då att flytta sin fars kropp till en begravningsplats i Hroza. Efter gravsättningen 5 oktober samlades släkt och vänner till en minnesstund i byns kafé.
13.25, när huvudrätten hade serverats, slog Ryssland till. En missil, sannolikt en Iskander med en sprängladdning på ett halvt ton, träffade rätt i kaféet. Av 64 personer som var på plats dödades 58 omedelbart och ytterligare en avled senare på sjukhus. Bland de döda fanns Denys, hans fru, svärmor och den begravde pappan Andrijs änka.
Rysslands förklaring, presenterad av den ryske FN-ambassadören, är att begravningen var en samlingspunkt för ukrainska militärer och ”nynazister” och utgjorde därmed ett legitimt mål. Det är struntprat, vilket konstateras i den noggranna oberoende undersökningen. FN-utredarna har granskat nedslagsplatsen, talat med ett stort antal vittnen, överlevande, medicinsk och bårhuspersonal, lokala myndigheter och oberoende militära experter.
Alla offer har identifierats. Samtliga var civila. Det fanns inga soldater och inga militära mål i närheten av byn. Frontlinjen är tre-fyra mil bort.
Förövarna hade ögon på plats och hade en god bild av vad det var de skickade en missil mot
Slutsatsen från OHCHR är att Ryssland antingen lät bli att göra allt man kunnat för att försäkra sig om att målet var militärt eller att man avsiktligt siktat på civila. I båda fallen är det ett brott. Ett massmord.
Ukrainas säkerhetstjänst har offentliggjort en chat om (den sprängda) minnesstunden strax före och omedelbart efter attacken mellan någon i byn och en kollaboratör som flydde tillsammans med ryssarna förra året. Det betyder att förövarna hade ögon på plats och hade en god bild av vad det var de skickade en missil mot.
Men Ryssland har gjort sådant förr. Den 4 juli i år attackerade man en begravning i ett bostadsområde i Pervomajskyj söder om Charkiv. Även då var samtliga 17 skadade civila men ingen dödades tack vare att ryssarna missade folksamlingen med 500 meter.
Vi vet vad som hände i Hroza eftersom byn ligger långt in på ukrainskt territorium och är tillgängligt för alla. Annorlunda är det i frontområden och på platser som är ryskockuperade. I exempelvis Mariupol lägger Ryssland mycket möda på att röja bort spåren, så att vi inte ens ska veta hur många tusen civila ukrainare som mördats.
Den ukrainska försvarsinsatsen är därför viktig inte bara för att skydda människor utan även för att säkra brottsbevis och på sikt ställa åtminstone några av de skyldiga till svars.
